Förra gången Sverige var ordförandeland i EU hade unionen bara 15 medlemsländer, ekonomin var i någorlunda god form, den 11 september var ett datum i mängden och världen hade ännu inte fått upp ögonen för klimatproblemen.
När statsminister Fredrik Reinfeldt ska leda unionen står han inför en svårare uppgift än Göran Persson gjorde nyårsdagen 2001. Europa befinner sig i den svåraste ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Världen som helhet står inför den svåra uppgiften att hantera ett globalt miljöproblem.
Bägge uppgifterna måste tacklas samtidigt, vilket också är Reinfeldts uttalade ambition. Sveriges slogan inför ordförandskapet är stursk: ”vi antar utmaningen.” Men utmaningen kommer inte att bli någon lek.
Inför klimatmötet i Köpenhamn i december måste Reinfeldt få EU:s 27 medlemsländer att tala med en röst för att kunna pressa de riktigt stora miljöbovarna – USA och Kina – till gemensamma och bindande åtaganden att minska utsläppen av växthusgaser.
Det ska ske i ett läge där allt fler av EU:s medlemsländer dras med stora budgetunderskott. Euroländernas genomsnittliga statsskuld har på två år ökat med drygt en fjärdedel och uppgår i dag till 84 procent av deras gemensamma BNP. I Öst- och Centraleuropa är läget på många håll ännu värre.
Risken är stor att regeringarna hellre skjuter miljöskulden på framtiden än plussar på de ekonomiska underskotten ytterligare. En hållning som vore riskabel på längre sikt. Sverige har en stor pedagogisk uppgift i att visa hur ekonomisk tillväxt och miljömedvetande går att förena.
Vid sidan av dessa huvuduppgifter ska Reinfeldt skapa nya regler och övervakningssystem för finansmarknaderna – för att förhindra framtida kriser. Förhandlingarna med EU:s tre kandidatländer: Kroatien, Makedonien och Turkiet ska helst också gå framåt.
Men sakfrågorna är inte den enda utmaning Sveriges regering kommer att få brottas med under ordförandetiden. Unionen har just fått ett nytt parlament och kommissionen ska ersättas.
Även om den nuvarande ordföranden, José Manuel Barroso, troligen blir omvald är risken stor att EU-parlamentet kommer att försöka markera sin ställning genom att sätta käppar i hjulet.
Den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget i oktober kan komma att bli en ännu större käpp i EU-hjulet. Om irländarna förnyar sitt nej riskerar Reinfeldt att fastna i kohandel och segslitna förhandlingar i stället för att rädda jobben och miljön.
Till detta ska läggas risken för förnyad finansoro i Östeuropa, uppseglande internationella kriser som den olösta rysk–ukrainska gaskonflikten eller nya terrorattentat.
De svenska förberedelserna har varit rigorösa. Förväntningarna är högt uppskruvade, både internationellt och här hemma.
Enligt en Sifo-undersökning tror hela nio av tio svenskar att Reinfeldt kommer att sköta uppgiften som EU-ordförande bra.
Alliansledaren hoppas säkert att likt Göran Persson kunna gå stärkt ur ordförandeskapet även här på hemmaplan.
Det finns åtminstone en ljusglimt. Han behöver inte oroa sig för några nya Göteborgskravaller – det kommer inte att hållas några toppmöten i Sverige den här gången.
Men de ovanligt stora utmaningarna, i kombination med en oberäknelig omvärld och höga förväntningar, innebär att insatsen är betydligt högre än för åtta år sedan.