Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

I finansministerns tidsmaskin

Other: Magnus Bard

DN 21/9 2016. Magdalena Andersson hoppas att hennes politik ska lyckas i framtiden. Men särskilt långsiktig är regeringens nya budget inte.

Ekonomisk politik verkar alltid med en viss fördröjning. Förutom att problem tar tid att identifiera kan förändringar inte ske genast. I den politiska debatten ställs krav på bättring helst förra veckan, fastän många reformer bär frukt flera år efter att de har satts i gång.

Under finansminister Magdalena Andersson (S) har emellertid både historieskrivning och förutsägelser hamnar ur led. Enligt hennes berättelse på tisdagens presskonferens i Rosenbad, där regeringens nya budget presenterades, gällde en rödgrön budget år 2015. Och det var tack vare den som statens finanser tillfälligt repade sig.

Andersson säger sig ha städat upp efter Anders Borg, men faktum är att riksdagen inför det året röstade igenom alliansens ekonomiska politik. Och året därpå lade Stefan Löfvens regering fram en budget där plus och minus inte gick ihop.

Regeringens tabeller över nya utgifter och inkomster visar nu ännu rödare siffror – 16 miljarder kronor minus. Finansministern hävdar att hon bygger upp reserverna. Det är dock hennes framtida jag – eller efterträdare – som får göra jobbet.

Paketet med utgifter sägs härröra ur ett så kallat reformutrymme, men några reformer i ordets egentliga mening presenteras inte och "utrymmet" för nya kostnader har Magdalena Andersson bestämt själv.

Svensk ekonomi är inne i en högkonjunktur. Arbetslösheten sjunker och sysselsättningen har nått nya nivåer. BNP växer snabbare än i grannländerna. Nya bostäder byggs som sällan förr. Samtidigt tycks ministern ha skruvat tillbaka klockan till finanskrisen, ekonomin stimuleras som om det fortfarande rådde lågkonjunktur.

 

Men hur hänger det ihop? Ministararna antyder ofta att det var deras åtgärder som satte fart på byggandet efter valet 2014.

 

Flyktingsituationen sägs vara en faktor i bedömningen. Men den var aldrig hela förklaringen till obalanserna i finanspolitiken. Tillfälliga övertrasseringar av statens konto var motiverade under förra hösten, men utvecklingen blev inte så drastisk som man först befarade. Och nu har i stället krisen tagits till intäkt för ett duggregn av åtgärder på helt andra områden. Miljöpartiet och Vänstern är nog nöjda. Kommunerna knorrar.

Leveransen av viktiga rödgröna vallöften är samtidigt försenade. Investeringsstöden för nya hyreslägenheter har ännu inte kommit i gång. "Detta paket fullföljs nu och får effekt de kommande åren", heter det i regeringens budgetproposition.

Men hur hänger det ihop? Ministararna antyder ofta att det var deras åtgärder som satte fart på byggandet efter valet 2014.

Samma självmotsägande besked ges i frågan om jobben. Några favoritinsatser, de så kallade extratjänsterna och traineejobben, har bantats ned. Regeringen skriver i sin budget att de "minskas till följd av att det tar tid för nya arbetsmarknadspolitiska insatser att komma igång".

Men i budgetdebatten i riksdagen sa finansminister Magdalena Andersson något annat. Regeringens jobbprogram behöver enligt henne inte vara så omfattande eftersom den höga ungdomsarbetslösheten redan har åtgärdats.

Traineejobben verkar ha varit en så god idé att de fick effekt innan de infördes.

I den rödgröna tidsmaskinen är 2020 ett särskilt viktigt år. Statsfinanserna visar då överskott. Sverige har EU:s lägsta arbetslöshet. Förutom att regeringen år 2020 har också skakat fram 5 000 statliga beredskapsjobb för att ge sysselsättning åt bland andra nyanlända, har regeringens investeringar i klimat och infrastruktur i denna framtid blivit "historiska".

Låt oss försöka göra sällskap med Magdalena Andersson och hoppa fyra år framåt i tiden. Hur ser Sveriges ekonomi ut? Vilken utveckling kommer tillväxten och arbetsmarknaden att ha haft?

Kanske har då de svenska bankerna kommit i gungning och ekonomin hamnat i en privat skuldkris. Eller så befinner sig svensk ekonomi snarare i något som liknar en finsk situation, med stagnerad produktivitet och problem med kostnaderna.

Ett inte alls osannolikt scenario är att arbetsmarknaden och bostadsmarknaden har delats upp ännu tydligare mellan infödda och nyanlända. Kommunernas ekonomi kan komma att belastas hårt. Drivkrafterna att arbeta riskerar att ha försvagats av de rödgrönas skattehöjningar på vanliga inkomster.

Ingen vet exakt. Vad som är säkert är detta: regeringens politik förbereder inte svensk ekonomi för något av dessa tänkbara problem.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.