Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

I Gösta Bohmans fotspår

Jonas Sjöstedt
Jonas Sjöstedt Foto: Eva Tedesjö

”Inte till salu”, lyder budskapet på Vänsterpartiets valaffischer. Det gäller att renodla, att hålla sig till ett budskap. Det är partisekreteraren Aron Etzlers övertygelse. Vid en pressträff på måndagen berättade han att analysen av 2010 års val visat att partiet den gången misslyckades fullständigt. När väljare fick frågan vad de förknippade olika partier med var Vänsterpartiet det mest svårplacerade av alla.

Kraftfulla slagord och vassa formuleringar är inte svåra att hitta i den politiska radikalismens historia. Men när Aron Etzler sökt inspiration har han inte plockat fram ”Kommunistiska manifestet” (1848) av Karl Marx och Friedrich Engels, inte njutningslystet smakat på meningar som ”Ett spöke går runt Europa – kommunismens spöke” eller ”Proletärer i alla länder, förena er!”. Nej, partisekreteraren har plockat fram Gösta Bohmans memoarer.

Av Etzlers bok ”Reinfeldteffekten” (2013) framgår hur starkt han fascinerats av Moderaterna, av deras djupa splittring på 1960-talet och långa väg mot framgången som Nya moderaterna.

”Att läsa Gösta Bohman var den mest fascinerande upplevelsen”, skriver Etzler. ”Delvis för att han hade ett starkt intresse för samtiden, men framför allt för att det finns direkta paralleller till dagens politiska debatt. Bohman verkade i en tid när alla utgick ifrån att hans parti ’måste’ anpassa sig. Men han gjorde tvärtom. Och han vann.”

Liksom 60-talets moderater är vänster­partisterna marginaliserade och betraktade med misstänksamhet av dem de vill samarbeta med; den tidens mittensamarbete hade en tydlig udd mot höger. När den socialdemokratiska ledningen själv får välja är det Miljöpartiet som är önskepartnern. V får bara vara med på nåder.

Hur ska vänsterpartisterna hantera detta? Ska de anpassa sig för att få vara med? Eller ska de stå för att de är annorlunda och stolt säga att de grundläggande värderingarna väger tyngre än några ministerposter?

Ingetdera. Det fina med Gösta Bohman är, som Etzler läser honom, att man kan både ha kakan och äta den. Ideologisk tydlighet utesluter inte samarbete utan är tvärtom vägen till både väljarframgång och regeringsmedverkan.

De ljusblå M-ledarna Gunnar Heckscher och Yngve Holmberg drömde om att få ingå i en borgerlig regering. Men det var den mer mörkblå Bohman som faktiskt blev statsråd, och genom den framgången kunde överbrygga den tidigare klyftan inom partiet.

Valaffischernas ”Inte till salu” handlar förstås om Vänsterpartiets prioriterade fråga – nej till vinster i välfärden. En undermening kan dock anas: Vi är tuffa och står för våra principer.

Enligt partisekreteraren strävar V efter ingå i regeringen. I Bohmans efterföljd ska partiet först genom ideologisk tydlighet vinna många röster och sedan med detta stöd i ryggen bidra till ett regeringsskifte.

Det är ingen dålig plan. Genom sin tuffa retorik och tydliga koncentration på ett budskap ser V ut att locka väljare från Socialdemokraterna – även om en del förluster samtidigt görs till Feministiskt initiativ. Eftersom Stefan Löfven med sitt mittenorienterade budskap samtidigt attraherar tidigare borgerliga väljare har det samlade stödet för de rödgröna ökat.

Vad Etzlers kalkyl inte tar hänsyn till är dock att den egna framgången på lite längre sikt försvagar Löfvens trovärdighet. När det går upp för väljarna att Löfven i praktiken inte erbjuder något mittenalternativ utan en rödgrön regering med stort inflytande för Vänsterpartiet så kommer väljare att strömma tillbaka till de borgerliga. Den effekten lär bli särskilt stark om både miljöpartister och vänsterpartister tror sig ha vinden i ryggen och kraftigt höjer priset för sin medverkan.

Det är hedervärt att Aron Etzler läst Gösta Bohman. Fler politiker borde intressera sig för sina motståndares tankevärld. Ytterst går dock strategiers framgång inte att förstå utan en analys av politikens innehåll. Om anpassning eller ideologisk fasthet är vinnande koncept beror i hög grad på vad partiet står för. Där svaren på samhällsproblemen inte fungerar kommer snart en rekyl.

Verklighetsförankring är det som Vänsterpartiet alltid lidit brist på. Och den svagheten blir inte mindre av att partiledningen nu intalar de sina att den ståndaktige kommer att vinna både prinsessan och kungariket.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.