Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

I skuggan av Ukraina

Foto: Piero Quaranta/AFP

Ukrainas huvudstad Kiev skakas av de våldsamma sammandrabbningarna mellan kravallpolis och demonstranter. På onsdagen spreds oroligheterna till flera städer i den västra delen av landet.

Regimens attityd mot proteströrelsen hårdnar, och president Viktor Janukovytj talar om terrorism och försök till statskupp. Sicksackandet mellan brutalitet och eftergifter har karaktäriserat honom, men den senaste tvärvändningen har haft de hittills mest dödliga följderna. Parallellt blir motståndet alltmer oförsonligt, men förtroendet för den politiska oppositionens ledare är inte översvallande. En kompromisslösning ter sig avlägsen.

Krisen utlöstes när Janukovytj i november övergav samarbetsavtalet med EU. Rysslands president Vladimir Putin utövade hårda ekonomiska påtryckningar, samtidigt som han erbjöd Ukraina mångmiljardbistånd. Janukovytjs och Putins auktoritära och korrupta maktsystem är dessutom nära besläktade. Men majoriteten ukrainare vill inte gå i Kremls ledband.

EU:s utrikesministrar håller extramöte på torsdag för att bland annat diskutera sanktioner. Det kan handla om inreseförbud i EU och frysta tillgångar för högt uppsatta personer inom Janukovytjs regim.

Våldet i Ukraina kastade också skuggor över onsdagens utrikesdebatt i riksdagen. Carl Bildt (M) kommenterade händelserna innan han läste upp regeringens utrikesdeklaration, och pekade tydligt ut Janukovytj som huvudansvarig. Presidenten har blod på sina händer, sa Bildt, i stället för en utsträckt hand fick oppositionen en knytnäve. Socialdemokraternas talesman Urban Ahlin fördelade skulden på samma sätt.

Debatten speglade en bred enighet i synen på vad svensk utrikespolitik är och kan vara, men också de avvikelser i synen på EU som finns på riksdagens ytterkanter.
Bildt talade om fredsprojektet EU, om den inre marknaden som en drivkraft för ekonomisk tillväxt och om betydelsen av gemensamma lösningar inom till exempel klimatpolitiken. Sverige ska vara en aktiv del av denna union. I stort skriver Ahlin och S också under på den linjen. Miljöpartiet tycker uppenbarligen att all utrikespolitik ska handla om klimat. Men det är bara Sverige­demokraterna och Vänstern som inte håller sig på det svenska mittfältet.

SD inbillar sig alltid att Sverige klarar sig bäst på egen hand, även om direkt utträde ur EU numera kallas ”omförhandling” av medlemsvillkoren. V vill ”i grunden byta kurs i utrikespolitiken” och ägna sig åt att bekämpa den giriga kapitalism som härjar både i Europa och annorstädes. Båda partierna tycks tro att Janukovytj skulle ta större intryck av en isolerad förmaning från Stockholm än av vad EU:s länder säger tillsammans.

Ahlin påpekade att EU:s östliga partnerskap med sex postsovjetiska länder, däribland Ukraina, knappast har lyckats driva utvecklingen åt rätt håll. Hans förklaring är att det inte funnits något medlemskapsperspektiv, och det ligger en del i det. Men det stoppade samarbetsavtalet var nog för att väcka en folklig rörelse mot Janukovytj. Det visar på den attraktionskraft EU trots allt besitter, särskilt jämfört med putinismen.

Samtidigt pekar fallet Ukraina också på EU:s brister. I Bildts utrikesdeklaration står det att ”vårt Europa är ett Europa med en tydlig utrikespolitisk vision”. Dessvärre är denna inte alltid så lätt att hitta. Men problemet är inte för mycket EU, som SD och V tror, utan för lite.

Unionen har varit oense om allt från Natos insats i Libyen till vapenleveranser åt syriska rebeller. I svåra situationer faller ofta den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ihop. De stora länderna Tyskland, Storbritannien och Frankrike har divergerande intressen som de alla anser överordnade EU:s.

Också kring Ukraina finns sådana inslag. En del EU-länder ansåg det vara fel att göra oppositionsledaren Julia ­Tymosjenkos frigivning till ett villkor för samarbetsavtalet. Andra är tveksamma till att någonsin släppa in ukrainarna i unionen. Sanktioner är ett omtvistat verktyg, även om EU efter det senaste våldsutbrottet inte borde kunna avstå från att agera.

Må så vara. Ukraina balanserar mellan EU och Putin. Valet borde vara enkelt.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.