Huvudledare

I vägen för rättvisan

Fortsatt eftersökt.
Fortsatt eftersökt. Foto: Anthony Devlin

På onsdagen meddelade Stockholms tingsrätt att häktningsordern mot Julian Assange ligger fast. Det lär innebära att Assange, som redan tillbringat två år där, tills vidare blir kvar på Ecuadors ambassad i London. Hans försvarsadvokat meddelade omedelbart att beslutet kommer att överklagas.

Fallet Assange har från början omgärdats av konspirationsteorier. Att förundersökningen och häktningsordern skulle vara beställd av CIA och motiveras av Wikileaks avslöjanden. Eller att Assange så fort han sätter sin fot i Sverige skulle skeppas vidare till USA.

I dessa konspirationsteorier ligger absolut ingenting. Arresteringsordern mot Assange har ingenting med hans roll i Wikileaks eller med USA att göra.

Förklaringen till att Assange eftersöks är enkel: Han utpekas av två kvinnor för våldtäkt respektive sexuellt ofredande och de svenska åklagarmyndigheterna finner anklagelserna tillräckligt trovärdiga för att utreda dem. Som en del av förundersökningen vill de genomföra ett förhör med Assange. Till det har han vägrat att infinna sig och i stället tagit sin tillflykt till London.

När Assange vägrade att komma till Sverige begärdes det att han skulle lämnas ut, vilket det brittiska rättsväsendet också beslutade skulle göras. Han valde då att överklaga utvisningsbeslutet hela vägen upp till Storbritanniens högsta domstol, med motiveringen att han inte skulle få en rättvis prövning i Sverige. Till det fann domstolen inga belägg och bekräftade utlämningsbeslutet.

Assange valde sedan att ansöka om politisk asyl i Ecuador och efter att han tilldelats det – och eftersom han inte tilläts lämna Storbritannien – tog han sin tillflykt till landets Londonambassad. Där har han befunnit sig i två år och vägrar att infinna sig i Sverige för förhör.

Huruvida Julian Assange är skyldig till våldtäkt och sexuellt ofredande vet vi inte. För att avgöra det krävs att den inledda förundersökningen får slutföras och en eventuell domstolsprocess genomföras. Men den skyldige till hans långa vistelse på Ecuadors Londonambassad är ingen annan än han själv. Och dess offer är de två kvinnor som nekas att få sin sak prövad.

Att processen har följt rättsstatens principer betyder inte att åklagarsidan saknar anledning till självrannsakan. Det är förståeligt att man inte vill särbehandla Assange eller uppmuntra hans beteende. Men frågan är om man ändå inte borde ha förhört honom i London. De skäl som gavs under gårdagens förhandling – att man där inte hade kunnat tvinga den misstänkte till att ge dna-prover – framstod inte som helt övertygande.

Redan när Assange försvann in på ambassaden hade två år passerat sedan de eventuella brotten begicks. Nu har det gått fyra. Bevisläget försämras rimligen ju längre tiden går, samtidigt som de två kvinnorna inte får en möjlighet att sätta punkt och gå vidare. Att rättvisa skipas är det viktigaste och av den anledningen hade kanske ett mått av pragmatism varit motiverad.

Sedan utredningen mot Assange inleddes har det blivit tydligt att han framför allt drivs av paranoia och en djup misstänksamhet mot all – även legitim – auktoritet, snarare än en vurm för yttrande- och informationsfrihet. Det har visats i såväl hans hätska utfall mot det svenska rättsväsendet som i hans val av vänner. Ecuadors president Rafael Correa har, exempelvis, konsekvent angripit sitt lands pressfrihet.

Dessa drivkrafter återspeglades också i Wikileaks arbete. Massdumpningarna av hemligstämplat material motiverades mer av en vilja att skämma ut USA än ett genuint allmänintresse.

Assanges rädsla för att lämnas ut till USA kan till viss del förstås. Den antiterrorlagstiftning som antogs efter 11 Septemberattackerna och skandalerna kring Guantanamo Bay har undergrävt förtroendet för det amerikanska rättsväsendet. Sättet på vilken Chelsea Manning, Wikileaks huvudkälla, har behandlats och hennes långa fängelsestraff kan som bäst beskrivas som djupt problematiskt.

Men det är inte detta förundersökningen och arresteringsordern mot Julian Assange handlar om. Att han eftersöks har inget att göra med vare sig USA eller Wikileaks, utan om att Assange av två kvinnor är anklagad för våldtäkt och sexuellt ofredande och i fyra års tid har förhindrat rättvisan att ha sin gång.