I snart tre år har statsvetare förkunnat att de rödgrönas övertag är för stort för att kunna vändas till valet 2010. ”Regeringen Reinfeldt är rökt”, spådde professor Sören Holmberg i oktober 2007 – med historien som facit.
Men historien och professor Holmberg tycks ha fel. Alliansen har i tre aktuella mätningar gått om de rödgröna (Synovate 28/5, Demoskop 6/5 och 4/6).
Historien och statistiken kan i dag åberopas till regeringens fördel: De siffror som opinionsmätningarna visar på försommaren ett valår brukar stå sig på valdagen.
Kanske förklarar det varför statsminister Fredrik Reinfeldt hellre tycks ducka än skjuta skarpt i de senaste konfrontationerna med oppositionen.
”Moderaternas bedömningar är att väldigt mycket av det vi upplevde behövde göras är genomfört”, sade Reinfeldt till TT för en vecka sedan.
Man kan uppfatta det som att M går till val på att sitta still i båten. Det är kanske en klok strategi med tanke på de faktorer som verkar till alliansens fördel.
Krisen i Grekland och övriga Europa gör att väljarna vill ha den stabilitet som radarparet Reinfeldt–Borg står för.
S har tappat slaget om storstäderna genom utlovade skattehöjningar och oförmågan att ge besked om Förbifart Stockholm.
Oenigheten bland de rödgröna konkretiseras ju mer de försöker komma överens. Lars Ohly (V) säger att de rödgröna vill utöka de 75 stämplingsdagarna för deltidsarbetslösa, Mona Sahlin (S) säger att de är överens om att inte göra det. S accepterar betyg från sjätte klass, men MP och V fortsätter att argumentera mot betyg. Och så håller de på, i fråga efter fråga.
Rödgröna väljare känner rimligtvis besvikelse över den skuggbudget som lades fram i början på maj. Av Mona Sahlins löften om återställare bidde bara en tummetott. Samtidigt innehåller budgeten kännbara skattehöjningar för breda grupper, som höjd bensinskatt med 49 öre per liter. Det bidrar sannolikt till att opinionssiffrorna sjunker som en sten. Det lär bli svårt att reparera före valet i september.
S har nästan alltid tappat månaderna före valet, vilket Mona Sahlin själv berättar i en intervju i dagens DN. Hon har en lång uppförsbacke framför sig – och förtroendet för henne är mycket svagt.
Man kunde frestas att dra slutsatsen att det blir en enkel borgerlig seger den 19 september. Men det vore ett misstag.
Opinionssiffrornas berg och dal-bana visar att dagens väljare lätt rör sig mellan partier och block. Och det finns ännu en faktor som gör valet oförutsägbart. Alliansens dåliga opinionssiffror har haft en viktig förklaring i besvikna väljare – exempelvis borgerliga pensionärer – som i flera år har svarat att de inte vet vad de tänker rösta på. Men nu kliver de fram och bekänner färg.
Besvikna socialdemokrater gör troligen på samma sätt i de senaste mätningarna – de uppger inget parti eller lägger i symbolisk protest sin röst på ett annat parti. Det betyder inte att de kommer att agera så på valdagen.
Tjugo procent av väljarna kallas för osäkra i Synovates undersökning.
I Sifos senaste mätning är motsvarande siffra femton procent. Men även dessa osäkra har många gånger partisympatier som går att omsätta i en röst om partierna engagerar dem med sitt budskap.
Av den anledningen vore det olyckligt om Fredrik Reinfeldt har tänkt ducka hela vägen fram till valdagen. Det är bara genom att förklara och försvara sin politik som han kan engagera väljarna.