LO-ordföranden sitter kvar, med en kraftig lönesänkning. Det kan dämpa medlemsilska, men gör henne fortfarande till god valarbetare - för alliansen.
Det tog sin rundliga tid för de 15 förbundsordföranden inom LO att komma fram till att de skulle ställa sig eniga bakom Wanja Lundby-Wedin.
– Vi har lyssnat på varandra och frågat varandra, vi har givit och tagit, vi har haft en öppen och bra diskussion, förklarade Lundby-Wedin när det var dags för presskonferens nästan åtta timmar efter LO-styrelsen började sitt möte.
Tänk om Wanja Lundby-Wedin visat samma omsorg om sitt styrelseansvar i AMF. Då hade vd Christer Elmehagen inte fått fullt så hög pension och vi hade inte haft en AMF-affär av den omfattning vi nu har. Visst hade Elmehagens oetiska pensionsflytt lett till att journalister skrivit om hans pension - som varit stor, fast mindre - och styrelsen hade kunnat förklara sig. Det hade varit lite besvärligt för den höglönekritiska Wanja Lundby-Wedin, men inte värre än så.
Men LO-ordförande tog i likhet med övriga styrelsemedlemmar för lätt på sitt uppdrag. Och när de sedan började skylla i från sig växte människors ilska och häpnad med antalet dagar styrelseledamöterna forsatte vara grundlurade och vilseförda. Vilket Wanja Lundby-Wedin ännu i går sade sig vara, AMF-utredningen kommer minsann att visa...
I samma takt ökade övriga partistyrelsemedlemmar i Socialdemokraterna sin distans till kamrat Lundby-Wedin, medlem i verkställande utskottet. Ekonomitalesman Thomas Östros betonade att han har respekt för LO-ordförande, men ordet förtroende tog han inte i sin mun. När Socialdemokraterna kunde se hur de rasade i lördagens två opinionsmätningar gjordes avståndet än större, en tredje undersökning sa ju att hälften av de tillfrågade att Wanja Lundby-Wedin borde avgå. Om det var illa för S så var det värre LO.
Partikamrater här och var antydde att det skulle smaka bra med ett offerlamm till påsk. Många S-redaktörer krävde lammstek mer oförblommerat. Tji fick de.
Wanja Lundby-Wedin kommer att sluta som tacka. Seg eller inte återstår att se. (Fårkött kan vara utmärkt gott.) Hon och förbundsordföranden menar att opinionsraset för Socialdemokraterna inte bara kan förklaras av AMF-agerandet. Däri har de rätt.
Grundproblemet är att Socialdemokraterna ännu inte har någon politik. Partiledningen håller på att orientera sig mot mitten, i vilken mån medlemmarna accepterar det får kongressen i höst visa. Men gäller det att prata ihop sig med Vänster- och Miljöpartiet också, till något väljarna kan uppfatta som trovärdig krispolitik. Det blir inte lätt. Men det är bråttom, för trovärdighet byggs inte på några månader. Det kräver långt och istadigt arbete. Det har tagit regeringen Reinfeldt över två år.
Förtroende kan däremot förloras lika fort som ett ägg. Det vet Wanja Lundby-Wedin och det vet Mona Sahlin. Och förlåtelsen från den känner sig sviken sitter långt inne.
LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin ska nu resa mycket och lyssna på medlemmarna, knappt ha ett styrelseuppdrag kvar och inget av de välbetalda. Det innebör en lönesänkning runt 40 procent. Något ingen LO-medlem skulle godta.
– Det är inte synd om mig, jag får styra om lite i mitt liv bara, kommenterade Lundby-Wedin.
Om detta offer på jämlikhetens altare räcker för att stilla vreden testas för första gången i dag. LO-ordföranden ska delta i en manifestation mot arbetslöshet i Umeå, där insändarskribenter i mängd tidigare förklarat hennes närvaro icke önskvärd. LO:s förbundsordförande säger att de satt punkt för diskussionen om Lundby-Wedin. Men kommateringsavgörandet är inte deras, utan medlemmarnas och medborgarnas.