Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Insiderns marknad

Hur kommer det sig att den svenska bostadsmarknaden fungerar så uselt? År efter år kommer nya rapporter om köande studenter, trångbodda barnfamiljer och dyra svartkontrakt.

På onsdagens DN Debatt lyfte Sonny Modig, avgående vd för Malmös kommunala bostadsbolag MKB, fram en viktig del av problemet: den felaktiga prissättningen av hyresrätter.

När en värd inte kan ta ut marknadsmässiga hyror för attraktiva, äldre bostäder är det svårt att motivera välbeställda hyresgäster att byta upp sig till en nyproducerad lägenhet med högre standard. Flyttkedjan avstannar. Därmed blir det inte heller lönsamt nog att bygga nytt, trots att efterfrågan i grunden är stor. De som drabbas värst är alla de som saknar höga inkomster och stora kontaktnät och som inte kommer in på bostadsmarknaden över huvud taget.

Sonny Modigs frispråkighet tycks ha kostat honom jobbet som vd. I höstas valde den rödgröna majoriteten i Malmö att inte förlänga hans förordnande. Det är synd – staden hade vunnit på att våga ta intryck av Modigs idéer.

Visst har bostadsbristen fler orsaker än hyresregleringen. Bland dem kan nämnas en marknad som domineras av ett fåtal starka bolag, stelbenta regler kring byggande, långsam planering i kommunerna, grannar som överklagar alla försök till nyproduktion och skatter som gör att många äldre hellre bor kvar i villan än säljer den och köper något mindre. Men en gradvis friare hyressättning skulle kunna vara en viktig pusselbit för att skapa en bättre, smidigare bostadsmarknad.

Tanken bakom regleringen är i grunden sympatisk: idén att alla, oavsett inkomst, ska få möjlighet att bo på attraktiva adresser. Kruxet är att den inte fungerar. I praktiken visar det sig att hyresregleringen inte motverkar segregation, utan i stället skapar en marknad i obalans med för få nybyggen, långa köer och svartkontrakt.

Förra året flyttade omkring 35 000 personer från övriga landet in till Stockholms län. I en ideal värld hade de kunnat välja mellan att köpa en bostad och att hyra i första hand. I Stockholm får de nytillkomna ställa sig bakom de omkring 400 000 personer som redan väntar på en lägenhet i Stockholms kommunala bostadskö. Samtliga är förstås inte på jakt efter en bostad med kort varsel – men det säger ändå något om hur attraktiv hyresrätten är i dag. Alternativet är att köpa en bostad, dyrt.

I grunden handlar det om en klassisk insider-outsiderproblematik. De som tjänar på hyresregleringen vill inte rucka på den. De som förlorar har svårt att organisera sig och göra sina röster hörda.

Och vad gör politikerna? De tycks blunda för problemet. Priset för att stöta sig med väljarna som efter köande och trixande lyckats få tag i en eftertraktad hyresrätt är tydligen för högt.
Moderaterna hänvisar till en pågående utredning av skatterna kring hyresrätterna men är tydliga med att de inte kommer att förändra status quo. På moderat.se deklarerar partiet att ”det är viktigt att klargöra att varken Moderaterna eller alliansregeringen har någon ambition att lägga fram förslag som leder till marknadshyror”.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår olika subventioner för att öka byggandet men håller i grunden fast vid tanken om att hyresregleringen leder till en attraktiv blandstad.

De borde öppna ögonen och se sig omkring. Som Modig konstaterar: När konsekvenserna av regleringen blir att de grupper i samhället som ska skyddas ställs helt utanför marknaden så har regleringen förlorat sin legitimitet.

Det är uppenbart att bostadsmarknaden behöver reformeras. Det som saknas verkar vara politiskt mod att förändra situationen.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.