GM vill skicka notan för Saabs avveckling till de
svenska skattebetalarna. Regeringen säger nej.
Den politiken inger respekt.
De är inte litet fräcka, bildirektörerna i Detroit. General Motors vill bli av med Saab och tycker att svenska skattebetalare ska ta hand om notan. Tack och lov är regeringen och näringsminister Maud Olofsson av en annan mening.
Det var inte att ta miste på hennes upprördhet över GM:s anspråk när hon i går förmiddag kommenterade de senaste beskeden från Saabs amerikanska ägare. Svenska skattebetalares pengar ska inte stoppas i de hål där amerikanerna inte vill lägga mer pengar.
Den svenska regeringens linje har hela tiden varit densamma: biltillverkning är inget för den svenska staten. Däremot vill regeringen medverka till att den kompetens som finns hos personalen vid Saab och andra bilanknutna tillverkningar tas till vara. Utvecklingsbolag och anslag till utbildning och nystart av andra tillverkningar ska ge Trollhättan och hela Väst-
sverige en uthållig framtid. Maud Olofsson nämnde särskilt vindkraften som står inför en väldig expansion – hon är väl inte för inte centerledare.
Visst kan det låta lättvindigt att hänvisa tusentals människor som mister sina jobb till verksamheter som ännu inte finns – och vars eventuella bärighet inte heller är säker. Det är ändå den metod som Sverige använt i årtionden och som gjort att vi kunnat hålla uppe vårt välstånd. I omvärlden har också denna vår förståelse för att det ständigt krävs förändring och förnyelse väckt beundran.
Men också Sverige har prövat alternativet: att stödja produktion med statliga medel, och till ingen nytta. Varvskrisen för trettio år sedan blev dyr för skattebetalarna och bevarade inga jobb. Exemplet avskräcker.
Avvecklingen av Saab personbilar kommer att bli kostsam; de direkta kostnaderna ska GM stå för, följderna för Sverige blir ändå kännbara. Bortfall av skatte-
inkomster och i stället utgifter för stöd
till och utbildning av före detta Saab-
anställda kommer att belasta de offentliga budgetarna.
Extra insatser för Västsverige lär bli aktuella. Men alla sådana utgifter kan på sikt vändas och på nytt ge välstånd. Så blir det inte med bilar som byggs utan att kunna säljas. Och detta är grundproblemet med Saab: tillverkningen har inte varit lönsam på mycket länge. Och när ägaren GM med så lång bilindustriell erfarenhet inte ser någon framtid för märket finns det inga rimliga skäl att tro att svenska skattebetalare ska lyckas vända utvecklingen.
GM gör inte samma bedömning för alla sina utomamerikanska tillverkningar. Tyska Opel är inte till salu, för Opel ser man tydligen en möjlighet när konjunkturen vänder. Det är också ett skäl till att den tyska regeringen ställer sig mer positiv till lånegarantier och andra insatser.
Saab är den första stora företagskris som alliansregeringen mött. Därför är det extra viktigt hur den handlar i fråga om Saab. Den kurs som regeringen nu lagt kommer att gälla också för eventuella kommande fall. Det betyder att skattebetalarna sätts före ett specifikt företags påtryckningar, att allmänintresset får försteg framför särintressen. Den politiken inger respekt.