Ipredlagen innebär en kortsiktig seger för upphovsrättsinnehavarna. Men lagen är samtidigt del i en problematisk trend mot ökad övervakning av medborgarna.
En stor riksdagsmajoritet ställde sig i går bakom beslutet att införa den så kalla-de Ipredlagen, som nu träder i kraft 1 april. Miljöpartiet och Vänsterpartiet var ensamma om att rösta emot.
Den nya lagen, som bygger på ett EU-direktiv, möjliggör för upphovsrättsinnehavare att begära ut IP-nummer på misstänkta fildelare – efter ett domstolsbeslut. Med hjälp av IP- numret ska sedan den misstänkte kunna identifieras och stämmas i en civilrättslig process.
För upphovsrättsinnehavarna och deras företrädare innebär lagen en framgång. Risken att bli stämd på stora belopp kommer säkert att avskräcka många männi-skor från att ägna sig åt olaglig fildelning. Men frågan är hur länge effekten varar. Redan nu finns det olika sätt att göra sig anonym på nätet, och metoderna lär säkerligen utvecklas och spridas ytterligare med den nya lagen. I värsta fall påskyndas en utveckling som underlättar även allvarligare kriminell verksamhet på nätet.
Att upphovsrättsinnehavarnas organisationer får rätt att begära ut identitetsuppgifter om enskilda medborgare som endast misstänks för brott är också tveksamt ur principiell synpunkt. Förundersökningar handhas normalt av polisen.
En risk som påtalats är att även oskyldigt anklagade pressas till ekonomiska uppgörelser för att slippa kostsamma och utdragna rättsprocesser. Valet mellan att betala några tusenlappar i dag eller riskera en stämning på flera hundratusen är kanske inte helt självklart ens för den med det renaste mjölet i påsen.
Att man lyckas identifiera den dator som använts för olaglig fildelningen innebär inte att det med lätthet går att bevisa vem som utfört brottet. Familjemedlemmar kan i princip skylla på varandra. Lägg därtill risken att trådlösa uppkopplingar kan ”kapas” av mindre nogräknade grannar.
Enligt svensk rättspraxis ligger bevisbördan helt på åklagarsidan. Om det räcker med att skylla ifrån sig för att slippa straff kommer lagen i praktiken att bli tandlös.
Ipredlagens krav på domstolsprövning anses vara ett tillräckligt värn för integriteten. Man kan emellertid ifrågasätta vilken kompetens domstolarna har att bedöma tekniska bevis och väga proportionaliteten mellan integritetsskydd och upphovsrätt. Bedömningen riskerar att bli schablonartad och tekniska bevis, framtagna av en partsinstans, är lätta-re att manipulera än fingeravtryck och ögonvittnen.
Ipred-lagen bör ses i större sammanhang, där nätsamhällets framväxt skapat krav på ökad kontroll av medborgarna och ett flertal politiska beslut på sistone pekat i samma riktning – mot övervakningsamhället.
Möjligheten att vara anonym på Internet har underlättat allehanda ljusskygg verksamhet – inklusive ren kriminalitet – och självfallet ska även brott på nätet beivras. Men det finns anledning att vara restriktiv med att ge myndigheter och organisationer makt att kontrollera medborgarna vid blotta misstanken om att brott begåtts.
Teknikutvecklingen innebär nya positiva möjligheter men ger även effektivare verktyg för manipulation och kan leda till att maktmissbruk får större konsekvenser.
Värdet av brottsbekämpning måste i varje steg vägas mot den personliga integriteten och hur mycket makt vi är beredda att överlämna till dem som skall skydda oss och våra rättigheter. Det är i det sammanhanget Ipredlagen bör
bedömas.
DN