Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Jobb, jobb, jobb

Mycket talar för att arbetslösheten blir den viktigaste frågan de närmaste åren. Sverige är på väg in i en djup lågkonjunktur. Och prognosmakarna räknar med att andelen utan jobb växer stadigt.

Den minskade efterfrågan från både hushåll och företag försvagar arbetsmarknaden, konstaterar Konjunkturinstitutet i sin senaste prognos och räknar med att arbetslösheten ökar från 7,7 till 8,4 procent valåret 2014. I ett historiskt perspektiv är det en mycket hög nivå.

När Fredrik Reinfeldt tillträdde som statsminister 2006, efter att gjort kampen mot utanförskapet till sin huvudfråga, var motsvarande andel 6,6 procent. Nu tyder det mesta på att arbetslösheten blir betydligt högre efter åtta år med alliansregeringen.

Naturligtvis är detta ett misslyckande för Reinfeldt, men nederlaget måste ses i ljuset av finanskrisen. Det har på senare år skett en utslagning på arbetsmarknaden runt om i västvärlden. Och den har i sin tur varit sammankopplad med turbulensen som uppstod när fastighetsbubblorna sprack i såväl USA som Europa.

Höstens varselvåg har delvis denna bakgrund. Sverige drabbas hårt av eurokrisen, som trycker ned exporten, och den pågående åtstramningspolitiken runt om i Europa försvårar en återhämtning.

Till Reinfeldts försvar bör också sägas att flera av de reformer som regeringen genomfört har varit bra för sysselsättningen. Utvecklingen hade blivit sämre utan jobbskatteavdrag, rutpaket och skarpare regler.

Men detta är en klen tröst för dem som saknar ett jobb. Det verkligt oroande är dessutom att ju längre krisen pågår, desto större risk för svårbekämpad långtidsarbetslöshet.

Flera saker kan göras för att minska problemet.

För det första skulle Riksbanken kunna stimulera ekonomin ytterligare genom att sänka räntan. Inflationsriskerna är mycket små och Riksbankens ovilja att hålla en lägre ränta bidrar till arbetslösheten.

För det andra behöver regeringen se över sin politik och fundera på nya förslag. Hittills har finansminister Anders Borg varit inriktad på reformer som höjer utbudet av arbetskraft, men det stora problemet de närmaste åren är bristande efterfrågan. Det finns helt enkelt för få arbetsgivare som är beredda att anställa.

För att åtgärda den saken behövs en politik som främjar företagande och gör det enklare och billigare att anställa. Anders Borgs ansträngningar att få till stånd ett jobbpaket med fack och arbetsgivare kanske leder i den riktningen, men regeringen kan inte göra sig beroende av Svenskt Näringslivs eller LO:s gillande. Den måste självständigt ta ansvar för en politik som ger fler jobb.

Ett förslag som är värt att pröva återlanserades i höstas av nationalekonomerna Lars Ljungqvist och Thomas Sargent på DN Debatt (7/10). Det handlar om så kallade välfärdsjobb, som innebär att långtidsarbetslösa erbjuds meningsfulla arbetsuppgifter inom offentligt finansierad vård och omsorg. Tjänsterna skulle inte ställa krav på omfattande förkunskaper.

Vinsten för samhället skulle vara dubbel. Dels kan den arbetslöse återvända till arbetsmarknaden, dels fylls verkliga behov inom välfärdssektorn.

Ljungqvist och Sargent, som båda är ledande ekonomer, bedömer att förslaget inte tränger undan vanliga jobb. Tvärtom räknar de med betydande samhällsvinster.

Anders Borg har hittills inte visat något intresse för välfärdsjobben. När han blev finansminister hade han redan sin politiska karta klar och har sedan dess följt den tämligen noggrant.

Men arbetslösheten fortsätter att vara ett problem, och den växer dessutom i omfattning. Det ställer krav på nytänkande och förmåga till omprövning.

Vad tjänar det till att regeringen tycker att den lyckats med jobben om väljarna ser en annan verklighet?

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.