Mona Sahlin prioriterade sänkt skatt för pensionärer. Wanja Lundby-Wedin ville ha bort karensdagen. Budskapet ”Jobben först” fanns bara på förstamajnålen.
Inför 1 maj gav Bo Bernhardsson, chefredaktör för Socialdemokraternas idétidskrift Tiden, partikamraterna ett råd i sin ledare: ”Det är nu mycket hög tid att ta idén att man måste leva som man lär och göra som man säger på allra största allvar.”
Antingen läser S-ledningen inte Tiden eller tycker de att rådet är omöjligt strängt. Om Mona Sahlin tagit anvisningen till sig hade hon tvingats stryka i sitt förstamajtal i Lund och improvisera. Det gjorde hon inte.
Sahlin anklagade regeringen för att beröva människor möjligheten till klassresor: ”Alla ska inte med, det är en politik som stänger dörrar.”
Inget fel på metaforen, om det inte varit så att flera hundra personer som ville lyssna på Mona Sahlin på Kulturmejeriet mötts just av stängda dörrar. Sex hundra fick plats, resten stängdes ute och högtalaranläggning för utomhushörning fanns inte. Arrangörerna hade underskattat Sahlins dragningskraft gravt.
Liksom alla öppet trogna socialdemokrater bar Sahlin förstamajnålen med budskapet ”Jobben först”. Man varken hon eller LO-ordförande Wanja Lundby Wedin trummade in det. Partiledaren valde att trycka på förslaget att pensionärer ska få lägre skatt, att jobbskatteavdraget är orättfärdigt och ska kompenseras så fort Sahlin blir statsminister. Inte full ut genast, men det ska tas första steg på den vägen.
Det är givetvis en prioritering Socialdemokraterna kan göra. Men den har inget samband med gårdagens paroll om att jobben går först. Tvärtom.
Wanja Lundby-Wedin höll sitt första förstamajtal på Nybergs torg i Sundbyberg. Vackert väder och ingen platsbrist på det den lilla öppna platsen. Hon började med att tala om hur arbetarrörelsens festdag firas över hela världen, till exempel i Sydafrika där man gläds åt – här skulle Lundby-Wedin säga ANC:s valseger; men ut kom, lite sluddrigt, en annan förkortning. Någon tyckte sig höra ANS, andra AMF.
Varav hjärtat är fullt, och så kom hon över på AMF. Sa att det blir fel ibland. Att man lär sig och att ingen ska tvinga oss att stiga åt sidan. Inte stiga åt sidan var talets mantra.
Wanja Lundby Wedin talade mycket om vi och oss: ”Vi vill ha en generös sjukförsäkring utan karensdag” och ”Vi vill se heltid som en rätt och deltid som en möjlighet”. Och då är frågan – vilka är vi. Är det LO-ordföranden som talar eller VU-ledamoten i Socialdemokraterna? Förmodligen den förra, för i partiets rådslagsförslag skjuts kravet på rätt till heltid till en utopisk framtid. Och att ta bort karensdagen har inte funnits på den Socialdemokratiska dagordningen sedan förra krisen.
Lundby-Wedin vill se slopande av karensdagen som ett tungt S-löfte i valrörelsen 2010. Det är självfallet också en prioritering Socialdemokraterna kan göra. Men inte heller den har något samband med ”Jobben först”.
Om vänsteralliansen tänker försöka vinna nästa riksdagsval med budskapet att de sätter jobben först – då får de se till att göra det. Inte spränga budgettaket med högre bidrag till och lägre skatt för dem som inte arbetar, oavsett skäl.
Ord och handling måste vara ett för att en allians, oavsett färg, ska vara ett trovärdigt regeringsalternativ.