Politiker är inga övermänniskor. Det finns inget skäl att misstro den som erkänner att han missat någon paragraf i ett av alla regelverk. Det är inte konstigare än att de flesta anställda sköter sina reseräkningar utan att sitta med företagets manual bredvid sig. Med ärlighet och en känsla för rimlighet – som till exempel att man bara drar av för de kostnader man faktiskt haft – brukar man klara sig rätt långt.

Vad Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt nu gör är däremot något annat. Han säger att han inte känt till regelverket – vilket alltså inte är speciellt märkligt. Men också att han utgått från den fullständigt orimliga tolkningen att han har rätt att dra av högre kostnader än han faktiskt haft.

Dessa ord skulle förstås inte Juholt välja för att beskriva det inträffade. Han säger att han inte visste att han bara hade rätt till halva hyran, vilket inte låter fullt lika orimligt men i sak är detsamma.

Det är inte troligt att en erfaren politiker, sprungen ur den svenska socialdemokratiska myllan, skulle tro att kompensationen för dubbelt boende innebar en rätt för riksdagsledamöters partner att slippa egna boendekostnader. Om Juholt ändå vill hävda att denna modell med att belöna familjemedlemmar ingick i hans föreställning om vad som är rimligt – ja, då måste man ifrågasätta om han är lämplig för det statsministerämbete han aspirerar på. Det finns länder där även politikernas fruar belönas ekonomiskt. Men i Sverige förväntas kvinnor stå på egna ben.

Ytterligare besvärande omständigheter tillkommer. Här handlar det om en ekonomisk kompensation som Juholt aktivt har sökt. I formuläret från riksdagsförvaltningen finns två kryssalternativ. En för sammanboende där man yrkar halva ersättningen för hyran. En för ensamstående där man yrkar hela. Juholt valde hela. Hade det verkligen inte ringt någon klocka någonstans på vägen borde det ha skallrat i öronen då.

Att Håkan Juholt nu betalat tillbaka 90.000 kronor gör egentligen bara saken värre. Det är dessa 90.000 som Aftonbladet kunnat nagla fast honom vid. Medan det verkliga beloppet, som DN redogör för i dag, ligger 70.000 kronor högre. Juholt försöker kompensera för det han avslöjats med – inte för det han faktiskt har gjort fel.

Kvar finns bilden av en ledare som både politiskt och privatekonomiskt är mer impulsstyrd än eftertänksam. Juholts hantering av Libyeninsatsen och nu debaclet kring budgeten är på sätt och vis en del av samma symtombild. Han kör så det ryker. Går det så går det.

Det finns flera skillnader mellan Mona Sahlins Toblerone och Håkan Juholts lägenhetsaffär. Sahlins läge försvårades av att journalisterna ideligen drog nya obetalda dagisräkningar och ”förskott” på riksdagskortet ur rockärmen. Men – nota bene – anklagelserna handlade inte om att hon försökte roffa åt sig mer än hon hade rätt till. Mer om att hon var slarvig och därför en ovärdig kandidat att leda landet.

Håkan Juholt har varit mer kalkylerande. Och det är värre. Kanske till och med brottsligt. Det bör i alla fall utredas. Därutöver är det upp till partiet att fundera över vad man vill göra med en partiledare som uppvisat ett så erbarmligt omdöme.