De rödgröna har enats om EU-politiken. Uppgörelsen innebär att V och MP lägger EU-motståndet åt sidan. Åtminstone tills vidare.
På söndagen publicerade DN ett dokument där de rödgrönas uppgörelse om EU-politiken presenteras. Samma morgon sände Sveriges Radio ett reportage om opinionsmätningarnas ökande betydelse. Det är en händelse som ser ut som en tanke. För det kan vara de rödgrönas fallande opinionssiffror som har drivit fram denna enighet om EU-frågorna i elfte timmen. I sig innebär överenskommelsen inte några stora överraskningar. Vänsterpartiet lägger sig platt i EU-politiken och MP fullföljer den omsvängning som partiet påbörjade hösten 2008 när man bestämde sig för att slopa kravet på EU-utträde.
De två tidigare EU-kritiska partierna accepterar nu kontroversiella inslag i den rådande politiken som att Sverige deltar i Natoledda operationer och även ska kunna delta i försvaret av ett europeiskt Natoland. De steg mot överstatlighet som EU har tagit i och med Lissabonfördraget accepteras i överenskommelsen. Trots markeringar av att EU varken ska bli en försvarsallians eller en federation är överenskommelsen ett erkännande av den linje EU redan har slagit in på. Hur skulle det ha kunnat sluta annorlunda, kan man kanske tänka. Att Socialdemokraterna skulle kunna kandidera för att bilda regering med två partier som är på kollisionskurs med EU:s gällande fördrag framstod aldrig som sannolikt.
Det förvånande är att man skjutit frågan framför sig så länge. Gissningsvis är det V som kämpat emot en uppgörelse, för att kunna behålla sina EU-kritiska väljare och kanske dra till sig nya. Och så länge opinionssiffrorna för de rödgröna var höga tyckte sig kanske Mona Sahlin och S kunna acceptera det. Nu är det andra bud. Opinionssiffrorna befinner sig i fritt fall efter den skuggbudget som de rödgröna lade fram i början av maj. S har i flera aktuella mätningar tappat sin ställning som Sveriges största parti. Pressen på Mona Sahlin att agera för att vända den trenden är rimligtvis stor. Att i det läget styra upp den rödgröna EU-politiken är klokt. Inte minst för att årets SOM-undersökning visar att en majoritet av svenskarna har blivit EU-vänner. Bland S och MP:s väljare vill runt hälften att Sverige ska fortsätta vara medlem i EU och endast en fjärdedel att medlemskapet ska avslutas. Till och med bland V:s väljare är 34 procent positiva till medlemskapet, medan 40 procent är negativa. Trenden är därmed uppenbar: Även vänsterväljare blir alltmer EU-positiva.
Den typiska EU-motståndaren i Sverige är lågutbildad, bor utanför storstäderna, är vänsterorienterad i politiken men inte särskilt politiskt intresserad. Högutbildade storstadsbor som står närmare den politiska mitten är däremot i stor utsträckning EU-positiva. I den gruppen hör många marginalväljare hemma. Genom den nya överenskommelsen hoppas S säkert kunna vinna tillbaka några av dem som enligt opinionsmätningarna kan ha rört sig över till Moderaterna denna vår. Det är bra att väljarna får besked om den rödgröna EU-politiken före valet i september. Det är också bra för Sverige om EU-motståndet övergår i en mer konstruktiv diskussion om vårt medlemskap.
Frågan är dock om Vänsterpartiets och Miljöpartiets väljare kommer att acceptera att S får hålla i taktpinnen i ännu en fråga och att politiken därmed styr in mot mitten. Vi får väl se vad opinionsmätningarnas orakel kommer att ha att säga om det.