Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Kent Ekeroth symboliserar SD

Brott, sa Bull.
Brott, sa Bull. Foto: Claudio Bresciani/TT

DN 4/2 2017. Argumenten mot att inleda samarbete med SD är lika starka med eller utan den nu åtalade Kent Ekeroth.

Enligt stämningsansökan kommer larmet "livvakter behöver assistans" till polisen klockan 02.26 på morgonen den 24 november 2016. Det är bråk vid kön på en nattklubb nära Stureplan i Stockholm.

Om vad som hänt går uppgifterna, som så ofta, isär. Men en riksdagsman, Kent Ekeroth (SD), åtalas nu för ringa misshandel. Det är hans livvakter som larmat. "Ekeroth har tilldelat (målsäganden) ett slag med öppen hand i ansiktet med smärta, rodnad och svullnad som följd", står det i stämningsansökan. "Kent Ekeroth begick gärningen med uppsåt."

Ekeroth var vid tillfället Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson. Efter händelsen lämnade han den posten. Exakt samma sak hade hänt en gång tidigare; han var också en av aktörerna i järnrörsskandalen. Att två gånger ansvara för rättsfrågor – vara potentiell justitieminister – och två gånger avgå på grund av inblandning i våldshandlingar gör honom unik i svensk politik, förmodligen i världspolitiken.

Men det stannar ju inte där. Kent Ekeroth anklagade snabbt muslimer för att vara ansvariga för Anders Behring Breiviks bombattentat i Oslo. Han har flera gånger hamnat i liknande bråk som det i november när han varit ute i Stockholms nattliv och också blivit avvisad från krogen. Han hånade en ung pojke som i TV4 frågade ut Gustav Fridolin och ifrågasatte – felaktigt – dennes ålder. Online liknar han mer ett högerextremt nättroll än en riksdagsledamot och talesperson.

I ett porträtt av Kent Ekeroth kallade DN:s Karin Eriksson honom "en symbol för partiets dubbla måttstockar". Sverigedemokraterna har rensat ut otaliga företrädare och medlemmar efter de olika varianter av skandaler som aldrig tycks ta slut för partiet: öppen rasism, våld och hot, flört med nazismen, annan brottslighet. Men Ekeroth har tagit timeout, kommit tillbaka – och suttit kvar.

Online liknar han mer ett högerextremt nättroll än en riksdagsledamot och talesperson.

Kanske är han delvis en tillgång. Kanske är hans närvaro en så kallad hundvissla som lockar råbarkade rasister som tycker att partiet i övrigt blivit för urvattnat och invandringsvänligt. Kanske finns det andra, ännu ej upptäckta skäl till att partiledningen inte kickat honom.

Ekeroths starka kopplingar till Avpixlat gör honom särskilt svårsparkad. Har partiledningen råd med att den inflytelserika sajten vänder sig mot dem? Vad händer om dess användare börjar rikta sitt hat mot andra SD-politiker och inte bara mot mörkhåriga och "PK-eliten"?

För omgivningen är däremot Kent Ekeroth den tydligaste symbolen för SD:s svartaste sidor och för varför de varken är ett parti som alla andra eller en tänkbar samarbetspartner. "Jag kan inte se framför mig att jag ska sätta mig ner med Kent Ekeroth som sprungit runt med järnrör på stan", sa till exempel KD-ledaren Ebba Busch Thor vid riksdagens partiledardebatt i oktober.

På fredagsförmiddagen var Jimmie Åkesson snabbt ute och markerade visst avstånd till sin gamle vapendragare. "Mitt förtroende för Ekeroth är allvarligt skadat", sa han. Det får en att undra vad detta förtroende tidigare grundade sig på. Alla tidigare skandaler var i alla fall inte nog för att rasera det.

De av partiets fiender som med tillfredsställelse jublar högt över åtalet kan dock ha skäl att avvakta. Anta att den skandalomsusade SD-mannen till slut lämnar sina uppdrag – är det i så fall inte den bästa gåvan till de, främst inom Moderaterna, som förespråkar ett samarbete? Plötsligt blir Åkessons försäkringar om att partiet "gjort upp" med sitt förflutna lite mindre otrovärdiga.

Men argumenten mot att släppa in SD i stugvärmen är lika starka med eller utan Kent Ekeroth. Sverigedemokraterna är ett fullständigt opålitligt parti. De är i praktiken en enfrågerörelse som är villig att sälja ut varenda hjärtefråga till vemhelst som går med på att strypa invandringen.

De tror inte på rörlighet över gränser, inte på att ett inflöde av människor och idéer gör ett land rikare. Olika uttalanden kring Putin och Ryssland gör att partiet är en säkerhetspolitisk risk. Deras retorik kring framför allt islam och invandrare från Mellanöstern och Nordafrika är ofta långt över gränsen till det anständiga, de tycks ofta helt oförmögna – och ovilliga – att skilja radikala islamister från vanliga muslimer. Partiets påstådda sympatisörer på nätet tar sig form av en armé som med mobbning och hat försöker stampa ut alla röster som misshagar dem.

Med figurer som Kent Ekeroth i partiet torde alla former av samarbete vara omöjliga. Utan honom är det i ärlighetens namn inte mycket bättre.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.