I går presenterade statsministern regeringens prioriteringar inför det halvårslånga EU-ordförandeskapet. Hanteringen av finans- och klimatkrisen står i fokus. Att välja ut två hvudsakliga reformområden ökar sannolikheten att få någonting gjort i en för unionen osäker tid. 

Om Irland röstar ja till Lissabonfördraget under hösten så landar genomförandet av EU:s nya författning på Sveriges bord. Dessutom har Reinfeldt att ta hänsyn till ett nyvalt parlament och en tillträdande kommission. 

Problemen slutar inte där. Sannolikheten är överhängande att EU under Sveriges ledning måste hantera fler oväntade kriser. 

Det iranska folkets resning mot sina teokratiska ledare kräver att EU agerar gemensamt och stöttar demokratiska reformer. I Östeuropa är ännu en gaskonflikt mellan Ryssland och Ukraina under uppsegling. Statsministern bör lyssna till kritiken av den rysk-tyska gasledningen på Östersjöns botten. Den skulle göra Europa än mer beroende av rysk gas och ge Putin fler möjligheter att spela ut olika EU-länder mot varandra genom att vrida på gaskranarna. 

Som om det inte vore nog med kriser så blockerar EU-medlemmen Slovenien grannen Kroatiens inträde i gemenskapen. 

Sverige har alltid varit positivt till utvidgning och bör så förbli. På sikt kan fler länder på Balkan få tillträde till EU vilket skulle ge stabilitet åt en del av Europa som präglats av motsatsen. 

Flera av de större länderna är skeptiska. Därför är det välkommet att Reinfeldt signalerat att anslutningssamtalen ska fortsätta för Turkiet och Kroatien. Kanske får han också nöjet att ta emot en medlemsansökan från Island. 

Den svenska oppositionen menar att regeringens program är otillräckligt för att möta klimatförändringar, finanskris och arbetslöshet. Kritiken står sig ganska slät. EU:s och Sveriges klimatpolitik är bland de mest ambitiösa i världen. En mer långtgående hållning är inte sakligt motiverad och riskerar att haverera förhandlingarna inför höstens klimatmöte i Köpenhamn. 

I finanskrisens spår är det viktigaste att EU nu får en fungerande och gemensam översyn av finansmarknaderna. Frågan är prioriterad. Åtgärder mot arbetslösheten är fortfarande i huvudsak en fråga för medlemsländerna själva. 

EU:s roll är att upprätthålla reglerna för den inre marknaden och se till att inget land hemfaller åt protektionism. 

Regeringen gör rätt som inte ödslar kraft på att omförhandla det EU-direktiv som reglerar utländska arbetstagares villkor. Det har inget med finanskrisen att göra. 

Statsministern kommer ha nog med besvär att övertyga fransmän och andra att upprätthålla en någorlunda sund budgetdisciplin. 

EU står nu inför svåra utmaningar och har världens ögon på sig. Reinfeldt kommer att behöva visa prov på krishantering av den högre skolan. Med regeringens prioriteringar har han en god grund att utgå från.