Med pr-byråer och andra lobbyister vid rodret riskerar begreppet "gräsrotsrörelse" att urholkas. Kampanjen mot FRA-lagen är det senaste exemplet.
Dagens Nyheters granskning av FRA-motståndet avslöjar spelet bakom den omfattande antiavlyssningskampanj som förra året tog politikerna på sängen. Samtidigt som integritetsaspekten av FRA-lagen väckt ett genuint engagemang hos många svenskar, visar det sig att pr-byråer och fortfarande hemliga finansiärer har varit drivande i upproret.
"Det jag gjorde var att jag började satsa på att leverera en folkrörelse", berättar en IT-konsult som fick hjälp av flera pr-byråer med kontakter, analyser och medielansering av nätverket mot FRA-lagen.
Fenomenet som sådant är inte nytt. Men internet har möjliggjort kommunikation och opinionsbildning av tidigare oanad hastighet och omfattning. Under eurokampanjen 2003 lade socialdemokrater som stödde Ja-sidan upp textbanker med färdigskrivna insändare, som sedan kunde laddas ned och skickas ut till tidningar under eget namn. Sedan dess har metoderna blivit allt mer sofistikerade. Bloggar, nätbaserade dagböcker, används inte bara i privat syfte. Aktörer i bloggosfären gör ofta gemensam sak och länkar bland annat till varandras sidor. På så sätt kan de snabbt åstadkomma en "bloggbävning" som fångar mediernas och kanske även politikernas intresse. När vissa bloggare till och med avsätter arbetstid för att mot betalning arbeta med opinionsbildning på nätet, vilket avslöjades i gårdagens DN-artikel om FRA-frågan, finns inga gränser för påverkansmöjligheterna.
Den politiska världen använder sig samtidigt allt oftare av knep och tricks från underhållningsbranschen. Det har visat sig att hängivna ungdomar som köar utanför biografer i väntan på en storfilmspremiär i själva verket fått betalt för sina insatser, som ofta resulterar i positiva artiklar och tv-inslag. Professionella "anhängare" – politikens statister – sägs förekomma vid entusiastiska valmöten på många håll i västvärlden.
Barack Obamas gräsrotskampanj har prisats för att ta vara på nätets möjligheter på ett banbrytande sätt. Men kritiska medier rapporterade också om en plötslig svimningsepidemi, där kvinnor blev räddade på samma gentlemannamässiga sätt av Obama på valmöte efter valmöte. Effekten av ett sådant välregisserat ögonblick är tydligen oemotståndlig även för en redan populär politiker.
Det sägs att de nya kommunikationssätten är bra för demokratin. Samtidigt öppnar de för proffs, en ny generation superlobbyister. Miljoners röster förvandlas till ett fåtals, liksom i "gammelmedias" journalistelit. En påstådd folkrörelse kan i själva verket bestå av mer konstgräs än äkta spontanitet. Vinner pr-byråerna politikernas öron under falsk flagg urholkas begreppet "gräsrotsrörelse". Förtroendet för de folkvalda minskar också ju mer de låter sig influeras och styras av pr-branschen. När det borgerliga nätverket mot FRA-lagen lanserades i juli 2008 undertecknade 14 inflytelserika borgerliga politiker debattartikeln – vars utkast hade författats av en pr-konsult.
De nya medierna är mer komplicerade att granska än de traditionella. Det blir allt svårare att ta reda på vem avsändaren egentligen är, och vilken dold agenda som döljer sig bakom budskapet. Den mest pressande demokratiska frågan blir således vem man egentligen kan lita på i den offentliga debatten.