Fastighetsskatten har en förunderlig förmåga att locka det fram de sämsta sidorna hos politiker. Oavsett partifärg. Här finns en tradition att röstfiska med konstfullt knutna specialflugor utan att tänka efter vad detta finhantverk kostar. Men fingerfärdigheten är dyr: dels blir systemet helt oöverskådligt för medborgarna, dels blir byråkratin kostsam.
 

Den blå alliansen gick till val på att avskaffa fastighetsskatten och ersätta den med en enhetlig fastighetsavgift. Om regeringen Reinfeldt stannat därvid hade man kunnat avskaffa hela taxeringssystemet, eftersom förmögenhetsskatten är borttagen fanns ingen anledning att uppskatta värdet på fastigheterna.
 

Men Kristdemokraterna, som drivit på i frågan, och Centern vågade inte stanna där. Ett antal människor i avfolkningsbygder skulle få större utgifter med fastighetsavgiften om 500 kronor i månaden än de haft med fastighetsskatten. Alltså behölls taxeringarna för att avgiften skulle kunna begränsas till 0,75 procent av taxvärdet på huset.
 

Pensionärerna skulle också ha sitt. Ytterligare en administrativt ansträngande begränsning behölls. 65-plussare samt sjukpensionerade betalar max 4 procent av sin inkomst i fastighetsavgift. (Detta har dock varken Saco, LO eller TCO kallat jobbskatt. Tack för det.)

Detta krångel är illa. Av oppositionen kunde man förvänta sig en ambition att städa upp i röran. Men de rödgröna allierade är lika sugna på förändringar av petitesskaraktär. Det framgick när de igår presenterade sitt gemensamma förslag om en ”ny, rättvis fastighetsskatt”.
 

I våras gick Socialdemokraterna ut hårt och larmade om ”Stockholmsskatten”. Med uttrycket avsågs räntan på uppskov för reavinster, den skulle bort. I stället skulle fastighetsskatt i procent av taxeringsvärdet återinföras på dyra villor, vilket i lika hög grad drabbar invånare i Stockholms län.
 

Så blir det också i det gemensamma förslaget: 1 procent i fastighetsskatt på taxeringsvärden över 4,5 miljoner. Däremot blir uppskovsräntan kvar, fast den ska tas ut först för vinster över 200 000 kronor. Inkomstbegränsningen utvidgas till alla med små inkomster, oavsett ålder. Fastighetsskatten för hyres- och bostadsrätter sänks från 0,4 till 0,2 procent. Reavinstskatten för fastigheter höjs från 22 till 23 procent.
 

Förändringarna är små på alla sätt: 600 miljoner kronor in på reahöjningen, 300 på procentskatten på dyra villor. Skattebortfallet beräknas till 500 miljoner för hyres- och bostadsrätterna, 400 för fribeloppet för uppskovsräntan och 100 miljoner för begränsningsregel för alla.
 

En slutsats att dra av detta förslag är att de rödgröna tycker att Sverige har väldigt rättvis boendebeskattning eftersom de bara föreslår förändringar på marginalen. Då borde de tänkt ett varv till och kommit fram till att avstå från förändringar eftersom de mest ställer till oreda och ökad byråkrati utan att innebära någon större skillnad - när de nu inte valde att rensa och förenkla.
 

Skatte- och försäkringssystem må inte älskas av alla medborgare bara för att de är enkla och begripliga, men de vinner legitimitet. Systemundantag till vänster och höger - gjorda i avsikt att vinna uppskattning - skapar mest frustration och etablissemangsförakt.
Politiska beslut om små detaljer gör mer skada än nytta, vilken färg de styrande allianserna än har.