Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Kris är inte hela världen

En trängd Stefan Löfven.
En trängd Stefan Löfven. Foto: Roger Turesson

Om fem dagar röstar riksdagen om budgeten. Ett vanligt år är proceduren en formalitet; regeringen har lagt fram en proposition, precis som grundlagen säger. Den har förhandlats och förankrats. Utretts och beretts i god ordning. Allt är klappat och klart för att klubbas.

Situationen inför omröstningen nästa vecka är ny. Utgången är fortfarande osäker, och resultatet kan bli att alliansens alternativ blir regeringens politik. Om Sverigedemokraterna vill kastas Stefan Löfvens regering in i en kris.

Är det i så fall de borgerligas ansvar? Nej.

I en radiointervju i torsdags beskrev Vänsterledaren Jonas Sjöstedt scenariot som att alliansen ”rycker undan mattan för regeringen”. Ett sådant skadelystet uppförande kräver enligt Sjöstedt en plan. De borgerliga behöver vara beredda att ta konsekvenserna – av Sverigedemokraternas beslut.

Ett illa dolt element i anklagelsen är att allianspartierna måste regera med stöd av SD om deras budget röstas igenom.

Sjöstedts företrädare Lars Ohly påpekade på Twitter att de rödgröna aldrig resonerade så före valet.

 

Att inte samarbeta med ett främlingsfientligt parti är en sak. Men att kasta ängsliga sidoblickar mot SD-ledamöternas voteringsknappar är något helt annat. Ansvaret gäller den egna rösten, knappast andras.

Dessutom: Alliansen har givetvis förmåga att regera ifall det verkligen behövs. Den visade fram till i september hur man gör, och stöd från SD behöver inte alls bli lösningen. Stefan Löfvens utsträckta hand finns ju alltid. Eller?

I vilket fall är den enda rakryggade hållningen för partierna att stå bakom sin politik i budgetomröstningen. Det kan leda till att riksdagen nästa vecka hamnar i ett ovanligt läge, eftersom Sverigedemokraterna är beredda att bryta mot den praxis som hindrar osäkerheten från att uppstå. I normala fall läggs rösterna ned när det egna alternativet slagits ut.

Skälen har skiftat. Först hette det att Sverigedemokraterna skulle kora den budget till vinnare som var minst dålig för Sverige. När alternativen lades på bordet förvandlades frågan i stället till en sorts förtroendeomröstning.

Regeringsfrågan är förstås redan avgjord i och med att Stefan Löfven släpptes fram som statsminister i september. Det accepterar dock inte Sverigedemokraterna. Att sparka miljöpartisterna från ministerstolarna är den trofé som partiet trånar efter.

Hotets grundläggande motiv är fortfarande detsamma: Att rikta strålkastarljuset mot Sverigedemokraterna och visa partimusklerna för väljarna. Kanske ges inte samma chans igen.

När riksdagens finansutskott i torsdags höll sammanträde sa SD-företrädarna att deras besked kommer på tisdag i nästa vecka. En dag före omröstningen får regeringen alltså veta om hotet är på allvar.

Som gisslan i spelet har statsminister Stefan Löfven inte särskilt många alternativ. Han har till skillnad från V-ledaren Sjöstedt hållit sig för god för att rikta anklagelser mot alliansen, och begär inte att de borgerliga ledamöterna skolkar från voteringen för att ge fri lejd åt regeringens budget.

Om frågan ställs på sin spets är en möjlighet för regeringen att skjuta upp voteringen, och i sista minuten skicka budgeten på återremiss. Ifall en sådan desperat åtgärd skulle lösa problemet är oklart.

Ett annat alternativ är att låta alliansens budget antas, och efteråt försöka jämka ihop politiken så att Stefan Löfven kan sitta kvar ändå. Kanske vore det en bättre, mer konstruktiv lösning.

Socialdemokraterna har sedan valnatten varit tondöva inför väljarnas dom. 38-procentregeringen står utan idé om hur den ska styra Sverige. Ett nederlag i budgetomröstningen måste, även om den är orättvis, erkännas just som ett nederlag och innebära att Stefan Löfven börjar om.

Att en regering riskerar att inte få igenom sin budget är nytt. Men brinnande kaos måste det inte leda till. Även om läget på kort sikt kan bli besvärligt står Sverige knappast på randen till att bli en bananrepublik.

Extraval bör undvikas. Men inte heller det skulle betyda världens undergång.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.