Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Kris för svensk modell

Foto: Magnus Bard

DN 15/3 2016. Hur man än vrider och vänder på begreppet ”svenska modellen” är skolan en hörnsten. Stefan Löfven borde lägga sitt krut på krisen i utbildningssystemet.

Den ”svenska modellen”, skriver Nationalencyklopedin uppgivet, är ett ”ofta använt uttryck som saknar entydig definition”. Betydelsen formas hopplöst av tidsandan, liksom av avsändaren.

Statsminister Stefan Löfven har blåst till strid för modellen – den sägs nu vara hotad – och även han låter innebörden vara vag: alla ska ha ett jobb, Sverige ska vara öppet men invandringen reglerad, parterna ska bestämma på arbetsmarknaden. Välfärden är en hörnsten och för övrigt får vinst inte tas ur verksamheten.

Sverige är och ska vara unikt, har Stefan Löfven slagit fast. Senast i sitt tal på helgens kommunkonferens med S-kamraterna. Men exakt i vilket avseende är inte så lätt att ringa in. Vari det faktiska hotet består tycks också variera.

I en rapport som nyligen publicerades av det näringslivsfinansierade Arbetsmarknadsekonomiska rådet återfinns några viktiga ledtrådar. Ekonomerna skriver: ”Liksom övriga nordiska länder har Sverige under lång tid framgångsrikt kombinerat höga ingångslöner med höga sysselsättningsnivåer”.

Löneskillnaderna har alltså varit små, men arbetslösheten under kontroll. Stefan Löfven skulle säkert skriva under på att detta ingår i en svensk modell. Fortsättningen borde därför oroa statsministern mer.

Rapportförfattarna skriver: ”Detta var möjligt så länge som utbildningssystemet och den aktiva arbetsmarknadspolitiken klarade av att på ett effektivt sätt uppgradera befolkningens färdighetsnivå”.

Ett fundament i den svenska modellen är alltså skolan. Åtminstone har det varit politikens viktigaste uppgift att klara just utbildningen. Utan en fungerande apparat för ”färdighetsuppgradering” av arbetskraften hade svenska företag inte kunnat rekrytera personal till gradvis mer avancerade jobb. Några riktiga löneökningar hade det inte varit tal om.

Kort sagt: Svensk tillväxt, jämlikhet och frihet bygger på ett fungerande utbildningssystem.

Framåtrörelsen i svensk ekonomi har tidvis varit snabb. Denna förflyttning har alltid börjat i klassrummet. Möjligheten att samtidigt göra klassresor hade aldrig funnits utan en skola som mäktat med sitt kompensatoriska uppdrag.

Kort sagt: Svensk tillväxt, jämlikhet och frihet bygger på ett fungerande utbildningssystem. Det var därför inte alls konstigt att så många väljare rankade skolan och utbildningen högst av alla frågor i valet 2014, då Pisachocken låg färskt i minnet. 60 procent ansåg att det var högst angeläget att rätta till felen.

Desto märkvärdigare är det att problemen därefter har fått en så perifer plats på Socialdemokraternas och regeringens dagordning.

Till Pisaraset ska dessutom läggas bilden av en högre utbildning som uppvisar fler illavarslande symtom. Det är underligt: Trots att föreläsningssalarna på högskolan har byggts ut och fyllts till brädden av nya studenter under de två senaste decennierna lyckas många arbetsgivarna inte hitta kvalificerad personal. Regeringen ska nu skaffa fram ännu fler platser, enligt sin gamla modell.

Luckor finns samtidigt även till jobb som inte kräver universitetsexamen. Och systemet med Amskurser är sedan en tid tillbaka verkningslöst, enligt Arbetsförmedlingens egna utvärderingar. Krisen i utbildningssystemet är bred.

På måndagen presenterade Skol­verket också en ny rapport om invandringen och resultaten i grundskolan. Det var dels en fördjupning av debatten som förts sedan OECD senast gjorde sin internationella kunskapskontroll. Siffrorna bekräftar det som sagts förut, att elevkullarnas sammansättning har bidragit till men långtifrån förklarar hela Pisaraset.

Dels var rapporten ett rop på hjälp. Skolverkets generaldirektör Anna Ekström konstaterade på måndagens pressträff att ”utmaning” är ett slitet ord, men här talar vi verkligen om ett problem som måste lösas.

Hälften av alla nyanlända elever gick i fjol ut nian utan gymnasiebehörighet. ”Den stora flyktinginvandringen som skedde hösten 2015 gör dock att det krävs extraordinära insatser för att inte behörighetsgraden till gymnasieskolan ska försämras ytterligare kommande år”, skriver Skolverket.

Vad man än menar med den ”svenska modellen” måste krisen i skolan och problemen i resten av utbildningssystemet betraktas som den svaga punkten. Att mala på om vinst i välfärden och gå till storms mot varje förslag om sänkta ingångslöner – allt sådant är, för att tala med Stefan Löfven, tjoller.

DN Ledare. 15 mars 2016