Greklands ekonomiska kris fördjupas. Det är inte enbart eurosamarbetet som utsätts för prövning, utan sammahållningen i EU.
Redan nästa vecka måste Grekland försöka förlänga en del av landets stora statslån. Under de fem kommande veckorna behöver Aten låna motsvarande hundra miljarder kronor för att täcka det stora underskottet i den grekiska statsbudgeten.
Både Europas politiker och finansmarknader är nervösa. När Financial Times i torsdags rapporterade om att oroliga greker har börjat ta ut sina sparpengar från landets banker blev reaktionen omedelbar. Trots att det hittills inte handlar om särskilt stora uttag, enbart drygt fyra procent av det samlade värdet i det grekiska banksystemet, reagerade marknaderna med stora skälvan. De grekiska räntorna sköt i höjden, euron försvagades och på börserna i hela Europa sjönk värdet på bankaktier. Stockholmsbörsen påverkades också av rädslan för att den grekiska krisen ska förvärras och smitta av sig.
Greklands regering och Europeiska centralbanken manar till lugn. Finansminister Papaconstantinou försäkrar att Grekland inte behöver be om hjälp, än så länge, utan vill och tänker försöka låna de pengar som behövs på egen hand. Den grekiska regeringens åstramningspaket har dessutom börjat ge effekt, förklarar han. Under det första kvartalet i år har budgetunderskottet minskat med 40 procent jämfört med samma period förra året, säger finansministern i en intervju i fredagens Financial Times.
Europeiska centralbankens Jean-Claude Trichet gör också vad han kan för att hejda de finansiella marknadernas snabbfotade aktörer. ECB:s chef tror inte att Grekland kommer att behöva nödlån, men upprepade samtidigt att det finns en politisk överenskommelse i EU. Om Grekland drabbas av akuta betalningssvårigheter har stats- och regeringscheferna lovat att ställa upp med bilaterala lån, samtidigt som Världsbanken kallas in, påminde Trichet.
De senaste dagarnas händelser följer alltså ett vid det här laget välkänt mönster. Politikerna försöker tona ned problemen och hoppas samtidigt att EU:s löfte om solidaritet ska skapa lugn, utan att behöva omsättas i handling. Men marknadens aktörer låter sig inte övertygas. När också grekiska medborgare visar sin misstro genom att gå till banken och ta ut sina pengar blir krisen akut.
Det finns ändå anledning till viss optimism. Grekland har lovat att minska budgetunderskottet med hela fyra procentenheter på ett år. Den grekiska regeringen har gått med på de ”exceptionella” krav som EU ställer, förklarade Herman Van Rompuy i en längre intervju i gårdagens Le Monde. Premiärminister Papandreou menar allvar och för det förtjänar han erkännande.
Men den grekiska krisen handlar inte enbart om vad som händer i Aten. Den rör i förlängningen hela EU:s förmåga att hålla ihop. Solidariteten och sammanhållningen sätts på prov. Det har den senaste tidens diskussioner visat, inte minst i Tyskland.
Det är begripligt att människor i andra EU-länder blir ilskna när de läser om förmånliga grekiska pensionssystem och utbredd korruption. Grekland fifflade dessutom med nationalräkenskaperna och borde inte ha släppts in i euroområdet på falska papper. Ett visst motstånd mot hjälp ur den självförvållade krisen är därför nödvändigt för att motverka att sådant beteende upprepas.
Men för alla som anser att EU behövs finns det egentligen bara en slutsats. Den grekiska krisen måste och kan lösas, eftersom den i grunden handlar om EU-samarbetets framtid.