Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Kurderna i kikarsiktet

Turkiets statsledning säger sig jaga Islamiska staten, men ger kampen mot kurdiska PKK högsta prioritet. EU kan inte tiga om kriget och repressionen i sydöst.

Myndigheterna har pekat ut terrorrörelsen Islamiska staten som skyldig till det blodiga attentatet i Istanbul i tisdags. IS kan utan tvivel ha haft sina skäl, som att USA får använda turkiska baser för sina flygattacker. Men Turkiet tittade länge åt ett annat håll när extremister och vapen flödade över gränsen till Syrien.

Klart är dock att president Recep Tayyip Erdogan är mer intresserad av att kväsa kurder än att bekämpa IS. När han talade strax efter bomben i Istanbul ägnade han ett par minuter åt jihadisterna och en halvtimme åt PKK-gerillan.

Sedan i somras har den brutala konflikten i sydöst startat om, med dagliga strider mellan turkiska armén och PKK. Gerillaläger i norra Irak angrips. I torsdags dödades sex personer av en bilbomb vid en polisstation. Utegångsförbud råder i kurdiskt dominerade städer, PKK:s ungdomsorganisation bygger barrikader och slåss med säkerhetsstyrkor. Åtskilliga civila har dödats, 200 000 har tvingats fly från sina hem.

Parallellt försöker Erdogan begränsa de syriska kurdernas framgångar, de är lierade med PKK och har skapat ett embryo till en egen stat söder om gränsen.

I oktober dödades 102 människor vid ett kurdiskt fredsmöte i Ankara. Enligt Erdogan utfördes attentatet gemensamt av Syriens säkerhetstjänst, IS, PKK och de syriska kurderna, en fullkomligt omöjlig konspiration. Alla presidentens motståndare utmålas som terrorister av samma skrot och korn, och det går aldrig att riktigt lita på vad hans säkerhetstjänst påstår. Nu sägs 3 300 misstänkta IS-män ha gripits, men landets antiterrorlagar har länge använts för att spärra in journalister, demonstranter, kurdiska aktivister och diverse misshagliga kritiker. Hundratals akademiker hotas av åtal för att ha ifrågasatt arméns metoder. Och oavsett hur ihärdigt IS jagas är kurderna huvudmålet.

 

Självstyre har blivit ett förbjudet krav, likställt med landsförräderi

 

När Erdogan var premiärminister utökades till en början de kurdiska rättigheterna. Under ett par år fördes fredssamtal med den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan, om än i syfte att byta eftergifter mot stöd för en ny författning med kraftigt vidgad presidentmakt.

Men vid parlamentsvalet i juni klarade det kurdiska partiet HDP 10-procentsspärren och berövade Erdogans AKP dess absoluta makt. Det blev slutet för fredsprocessen. HDP brännmärktes som PKK:s medbrottsling. Vid nyvalet den 1 november återerövrade AKP den egna majoriteten, men HDP höll sig kvar i parlamentet.

Nu har dussintals HDP-anhängare och valda politiker gripits av polis. Erdogan vill häva den parlamentariska immuniteten för partiets ledare. Kurdiskt självstyre har blivit ett förbjudet krav, likställt med landsförräderi.

Det är ingen slump att PKK klassas som en terrororganisation inte bara av Turkiet, utan även av USA och EU. Gerillan är inte särskilt lycklig över konkurrensen från HDP. Men Erdogans tal om att utrota PKK är en illusion, och det går inte att klara den kurdiska frågan genom att kuva och skjuta av en folkgrupp på 20 miljoner.

Om de legala politiska vägarna, som HDP, också stängs väntar en förödande utveckling. Risken finns för ett fullskaligt inbördeskrig i sydöstra Turkiet, att lägga till regionens övriga brandhärdar.

Även EU har en hel del att betänka. Unionen vill ha Turkiets hjälp att stoppa strömmen av syrier och afghaner till de grekiska öarna. Är priset att hålla tyst om Erdogans krig och repression? Hur en tänkbar kurdisk flyktingvåg ska hanteras tål i så fall också att funderas över.

DN Ledare. 17 januari 2016
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.