Trots snökaos i Sverige är det uppvärmning som hotar världen. Men både FN:s klimatpanel och klimatpolitik behöver reformeras.
Inställda tåg och tak som rasar. Under helgen har vintervädret varit det stora samtalsämnet i Sverige. I lördags satt folk insnöade på stillastående tåg i många timmar och i går ställde SJ på uppmaning av Banverket in tågtrafiken i stora delar av landet.
Många av helgens diskussioner har säkert handlat om hur den ovanligt långa och kalla vintern hänger ihop med den globala uppvärmningen. Det ymniga snöandet sammanfaller dessutom med en allvarlig förtroendekris för FN:s klimatpanel IPCC. Inte konstigt om många drar slutsatsen att klimathotet är överdrivet.
Men snön och kylan i Sverige innebär tyvärr inte att klimathotet är borta och att världen kan slå sig till ro. Vädret varierar, men den globala uppvärmningen fortsätter och påverkas av utsläppen av fossila bränslen. Det är en slutsats som en stor majoritet av världens forskare fortfarande står bakom. Det är inte snö och kyla, utan värme, som hotar människors liv och många samhällens fortlevnad på jorden.
Därför är det synnerligen allvarligt att FN:s klimatpanel har publicerat felaktiga uppgifter. Det påverkar trovärdigheten och gör det svårare att få uppslutning kring en bättre klimatpolitik.
För en månad sedan tvingades IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri ta tillbaka uppgifter och erkänna fel. Den senaste klimatrapporten slår fast att Himalayas glaciärer smälter så snabbt att de kan vara helt borta om femton år, men för den slutsatsen fanns inget vetenskapligt underlag.
Uppgiften är visserligen en mycket liten del av den nästan tusensidiga rapporten, men Himalayas snabbt smältande galciärer har varit ett ofta omtalat exempel på den globala uppvärmningens följder. Att det visar sig vara en illa underbyggd slutsats påverkar trovärdigheten för hela klimatpanelen.
I lördagens tidning rapporterade DN att det ska tillsättas en kommission med uppgift att se över klimatpanelens arbetsrutiner. Det är välkommet, men inte tillräckligt. Det behövs en ordentlig genomlysning och alla papper på bordet. Att låtsas som om ingenting allvarligt har hänt är förödande.
Men det är inte bara klimatforskarna som bör reformera och förbättra sitt sätt att arbeta. FN behöver också en bättre förhandlingsordning än den som ledde fram till kollapsen i Köpenhamn. Men EU – och Sverige – kan inte vänta på FN. Det gäller att hitta ett mer konstruktivt sätt att driva klimatfrågan globalt redan nu.
I dag träffas EU:s Europaministrar i Bryssel för att diskutera klimatpolitiken efter Köpenhamn. Birgitta Ohlsson borde höja rösten och föreslå att EU försöker få till stånd en koalition av stater som är beredda att gå vidare med gemensamma åtgärder redan nu.
Parallellt med försöken att förvandla den politiska överenskommelse i Köpenhamn till ett bindande, globalt avtal kan EU också göra mer på egen hand.
Det handlar om att leva upp till redan utställda löften om hjälp till fattiga länder. Få i gång forskning och investeringar i bättre och mer energieffektiv teknik. Främja gröna investeringar på EU:s inre marknad genom att till exempel på allvar diskutera gemensamma miljöskatter. Det gäller också att argumentera mot alla som åter för fram krav på att EU ska införa ett slags klimattullar. Det behövs inga handelshinder, utan en öppen och modern klimatpolitik i EU.
För den globala uppvärmningen fortsätter. Trots att det snöar i Sverige.