Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Lämna kulturen i fred

I helgen var Ordet.
I helgen var Ordet. Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Bokmässan i Göteborg är slut. Fyra dagar har präglats av seminarier, diskussioner, bokköp, författarmöten – helt enkelt kärlek till litteraturen och djup respekt för dess förmåga att ruska om själar och förändra liv.

Bokdiskussionerna på mässgolvet blandades i år upp av ymniga spekulationer kring det kommande regeringsskiftet och vad detta kan komma att innebära för kulturpolitiken.

När vänstern vinner val kommer alltid stora förhoppningar på en ny riktning. Det är begripligt, rödare företrädare har av tradition haft lättare än den politiska borgerligheten att ta ordet kultur i sin mun och uttala det på ett sätt som låter aptitligt i kultur­sfärens öron.

Rent konkret är det dock svårt att se att den kommande S-ledda regeringen kommer att innebära någon kulturrevolution. Några höjda anslag här, slopade museiavgifter där – kulturen är ingen tvistefråga över blocken, ett regimskifte innebär varken himmel eller helvete.

Bara för några dagar sedan inträffade en tidstypisk händelse i Ronneby. Några lokala miljöpartister började klä på nakna kvinnostatyer. Orsak: ”detta är väl knappast bilden av ett jämställt samhälle, och det kan väl knappast vara den bild av samhället vi vill ge våra barn och unga att växa upp med?”, skriver partiet i ett pressmeddelande.

Det är ett enkelt men tydligt exempel på vad som händer när politiker – till yrket eller i anden – lägger sin hand, blöt och tung av tidsanda, över kulturen.

Trenden att gå in och tvätta äldre, ”smutsig” konst med moderna ideologiska kemikalier är djupt obehaglig. Marknaden, som omhuldats av den avgående kulturministern, må göra kulturen mer strömlinjeformad och ”ofarlig”. Men politiken gör den könlös och minst lika urvattnad. Kulturen måste få vara ett enda stort non serviam – jag tjänar inte, vare sig Mammon eller den trendkänslige anpassningskonstnär som lyckats få uppdraget som senaste könsmaktsutredare.

Nyligen släppte den fackliga tanke­smedjan Katalys en ”Handbok för en ny kulturminister”. Texten, skriven av teaterprofilen Stina Oscarson och författaren Mats Söderlund, överraskar genom att starkt ta ställning för konsten gentemot politiken. Den är befriande befriad från önskemål på politiska direktiv och styrning.

Man behöver inte skriva under på allt som författarna föreslår. Men de för fram flera goda tankar: ställnings­tagandet för bildning, synen på konstnärlig frihet som ett värde i sig och ifrågasättandet av att kulturen alltid måste användas för att uppfylla andra mål, som om den bara var ytterligare ett verktyg i lådan för diverse flitiga sociala ingenjörer.

Det är alltid frestande för politikerna och statsapparaten att försöka överföra någon sorts Sunda Värderingar till kulturen. Dessa framställs som tidlösa och universella men har ändå en märklig tendens att variera över tid. Just nu ska kulturen till exempel ha som framskjutet syfte att bryta någon sorts vithets- och mansnorm. För ett par decennier sedan skulle den leda till det klasslösa samhället.

Men en kultursfär som är så ryggradslös att den böjer sig efter flyktigaste politiska trend och makthavares minsta önskemål kommer att få svårt att skapa något av bestående värde.

För mer än många andra områden är kulturpolitiken en delikat balansgång. Hamnar tonvikten på ”politik” snarare än ”kultur” riskerar det viktigaste att gå förlorat: kulturens frihet, dess konstnärliga självständighet, anden i samhällsmaskineriet.

Den nya kulturministern måste klara av att stå stark och självständig gentemot dels en sektor som ständigt lider brist på pengar och efterfrågar mer, dels politikerkolleger som anser att kulturen är det första som kan stryka på foten när tiderna blir hårda.

På Bokmässan i Göteborg har signeringspennorna tystnat, stånden packats ihop och de ännu osålda böckerna lagts ned i sina kartonger för denna gång. Under de fyra dagarna är det trots allt inte kulturen, och i synnerhet inte kulturpolitiken, som stått i fokus utan Berättelsen. Den kommer att leva vidare, oavsett vad våra politiker kläcker för visdomar i Rosenbad. Visst kan den behöva en och annan hjälp på traven – men under för starkt tryck kommer den att kvävas. Oavsett om den tunga blöta handen kommer från marknaden eller politiken.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.