För fyra år sedan förespråkade några ekonomer på Finansinspektionen det kontantlösa samhälle. Tusenlapparna borde tas bort omedelbart, därefter femhundringar och hundrakronorssedlar. Skälen var två. Dels att minska rånrisken. Dels – och framför allt – att försvåra svarta affärer av allehanda slag.

Tusenlappen är kvar. I oktober försvinner i stället 50-öringen. Men kampanjen för kortbetalningar fortsätter. Fackföreningen Finansförbundet har nätplatsen kontantfritt.nu och arbetar tillsammans med facken Handels och Hotell- och Restaurang samt arbetsgivarna i de två senare branscherna. Argumenten är arbetsmiljö (rånrisk), miljö (värdetransporterna drar bränsle) och försvårande av ekonomisk brottslighet.

Kortanvändningen ökar. Inget fel i det. Så länge möjligheten att betala kontant finns kvar. För det är alls icke bara kriminella som vill hålla sina köpvanor för sig själva. Det är hur hederliga medborgare som helst som inte gillar tanken på att få riktad reklam från butikskedjor utifrån tidigare inköp, människor som helt enkelt vill ha sina liv för sig själva.

Det finns redan kontantstopp på sina håll. På många håll i landet går det inte att köpa en bussbiljett i lokaltrafiken. Men det går i alla fall att förköpa biljetter kontant.
Ponera att Systembolaget stoppade kontanter. Det skulle inte gå många timmar innan en socialminister kom på idén att kunder som handlar mer x flaskor och y burkar i månaden per automatik ska få ett brev med broschyrer om riskkonsumtion och tips om var vård finns att söka. Att återinföra alkoholkvoter torde vara ogörligt, men att skicka lite information i folkhälsans namn kan vara politiskt möjligt. Åtminstone i vissa läger.

Visst ställer alkohol till elände. Många människor super sönder sina liv, och vad värre är, även andras. Men så länge alkohol är en legal drog måste den bekämpas med måttfulla medel. Och dit hör inte integritetskränkningar som kundregister på Systembolaget. Så ta det inte som ett tips, folkhälsominister Maria Larsson (KD) och socialminister Göran Hägglund (KD).

Göran Hägglund bör i stället säga nej till ett integritetskränkade förslag han redan fått. I juni presenterade Anders Milton promemorian ”Bättre förutsättningar för det förebyggande arbetet”. som handlar om aborter. Ett av förslagen för att få ner aborttalen är att upprätta ett nationellt register över alla ingrepp hos Socialstyrelsen. Med personnummer. (Idag finns avidentifierad statistik.)

Milton visar inte vad som skulle motivera denna integritetskränkning. Han talar om att det nog är så att kvinnor som invandrat och deras döttrar är överrepresenterade, att man kan information till dem som grupp. Han talar om patientsäkerhet i form av kvalitetsuppföljning (vilket inte har med förebyggande arbete att göra).

Det görs redan studier om aborter. Inga av dem visar på en alarmerande ökning av komplikationer, vilket möjligen kunnat motivera ett personregister. Alltså bör staten avstå.
Den slutsatsen drog också politiker från de tre andra borgerliga partierna i SvD i går. Därmed blir det förhoppningsvis inget av förslaget.

Teknikutvecklingen bjuder ständigt nya möjligheter att övervaka människors liv. Statens uppgift är inte att i namn av säkerhet och folkhälsa driva på integritetskränkningarna. Politikernas uppgift är att hålla emot. Bara extremt allvarliga problem ska få mötas med extrema metoder, och då bara om de är väldigt mycket effektivare än andra åtgärder.
Att få leva sitt liv i oövervakad ro är en grundläggande mänsklig rättighet.