Det är fortfarande oklart vad som ligger bakom det pågående ehecutbrottet i Europa.
I söndags förklarade tyska myndigheter att smittan antagligen kommer från en odling av groddar i norra Tyskland. Beskedet uppmärksammades stort och den utpekade groddodlarens ägor belägrades av journalister och fotografer.
Men i går stod det klart att det krävs fler analyser innan myndigheterna kan slå fast smittkällan.
Under tiden fortsätter utbrottet, som redan orsakat stort lidande i Europa. Smittan kan leda till blodiga diarréer och svåra buksmärtor och sjukhusen i norra Tyskland är överfulla.
Det kan bli allvarliga komplikationer när njurar och blodkroppar påverkas. Sammanlagt 1.600 har insjuknat i flera länder och 22 dödsfall rapporterats, varav ett i Sverige.
Det är visserligen inte första gången människor blir sjuka av ehec. Under senare år har det kommit många larm. I Sverige har infektionen enligt Livsmedelsverket börjat spridas på allvar sedan mitten av 1990-talet.
Bakterien finns i tarmen hos till exempel kor, getter och andra idisslare. Människor som äter otillräckligt upphettade hamburgare eller dricker opastöriserad mjölk kan bli ordentligt sjuka.
Men det riktigt oroande med den pågående smittspridningen är att antibiotika inte verkar bita på bakterien som orsakat utbrottet.
Det är ännu ett bevis på det allvarliga hot som utvecklingen av antibiotikaresistens utgör. Och det är den frågan som borde stå högst upp på den politiska dagordningen.
Därför är det bedrövligt att följa hur EU hittills har reagerat. I dag samlas jordbruksministrarna i Bryssel för ett extra insatt möte. Men diskussionen kommer enbart att handla om hur odlarna ska kompenseras.
Visst, många har lidit ekonomisk skada.
Tyska myndigheter hävdade inledningsvis att spanska gurkor låg bakom smittan och rekommenderar därför fortfarande konsumenter att inte äta gurka, sallad och tomat.
Det har förstås varit förödande för många producenter. Att Ryssland och Quatar dessutom har infört importstopp för europeiska grönsaker gör att många hotas av konkurs.
Men kompensation till odlarna är en lösning på kort sikt. Det krävs något mer.
EU borde framför allt göra mer för att hindra utvecklingen av antibiotikaresistens. De flesta sakkunniga är redan överens om huvuddragen i ett åtgärdsprogram. Det handlar både om att hindra spridning av smitta – och att minska användningen av antibiotika bland människor och djur.
Inom djurhållningen är det redan förbjudet att tillsätta antibiotika i fodret enbart för att slaktdjuren ska växa snabbare. Men den storskaliga uppfödningen gör alltför många djur sjuka, vilket kräver mer eller mindre ständig behandling med antibiotika. Därför borde EU till exempel premiera bönder som föder upp friska djur.
I många medlemsländer sker också förskrivningen till människor alltför lättvindigt. Förkylda knaprar antibiotika som om det vore halstabletter, trots att det är bäst att låta mindre infektioner läka ut av sig själva. Den lättvindiga hanteringen är förödande för utvecklingen av resistens.
I Sverige är användningen av antibiotika förhållandevis liten. Det är något att glädjas över, men problemet är i grunden globalt.
Om utvecklingen ska vända krävs att alla länder tar frågan på större allvar – och Europa kan gott börja.