Vägen till uppgörelse med den blodiga Pol Pot-regimen har varit lång och otillfredsställande. Ändå är det ett stort framsteg att en första dom föll i Phnom Penh i går.
Efter drygt trettio år har den första domen fallit mot en av de ansvariga för de Röda khmerernas massdödande i Kambodja. Den 67-årige fängelsechefen Kaing Guek Eav, alias Duch, dömdes i går i Phnom Penh till trettio år i fängelse för att ha torterat och dödat mer än 14.000 fångar. Rubriceringen var brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
Många menar att straffet är för milt och kommer för sent. Men vägen till rättvisa har blockerats av politiska intressen både inom och utom Kambodja.
Även om Pol Pot-regimen störtades av Vietnam 1979 levde Röda khmererna vidare som politisk kraft. FN, och inte minst stormakterna USA och Kina, vägrade att erkänna den nya regimen. Demokratiska Kampuchea – som Kambodja hette under Pol Pot – fortsatte att vara representerat i FN av en koalition där representanter för Röda khmererna ingick.
Dessutom bytte en del av dem sida. I mitten av nittiotalet övergick bland andra den tidigare vice premiärminister Ieng Sary till regeringssidan i utbyte mot en amnesti. Därmed byggdes ett motstånd mot en granskning av det förflutna in i det politiska systemet. Premiärministern Hun Sen uppmanade sitt folk att ”gräva ett hål och glömma det förflutna”.
År 1997 kom dock ett genombrott. Då inleddes förhandlingar mellan FN och den kambodjanska regeringen om att inrätta en krigsförbrytartribunal för att åtala de högsta ansvariga för att omkring 1,7 miljoner kambodjaner hade mist livet under terroråren. Villkoret var att processen skulle begränsas till just denna period och inte ta upp senare kränkningar av mänskliga rättigheter. Samt att den inte skulle befatta sig med frågan om vilket ansvar som andra länder, framför allt Kina och USA, kunde ha.
FN:s hållning var dock att man ville inrätta en internationell krigsförbrytardomstol av samma slag som i Rwanda och det forna Jugoslavien. Men den kambodjanska regeringen ansåg att en självständig internationell undersökning skulle försvåra den interna försoningsprocessen.
Efter långdragna förhandlingar nåddes till slut en kompromiss 2003.
Resultatet blev en blandad domstol med både internationella och kambodjanska jurister. En, som det har visat sig, ytterst trögarbetande skapelse.
Det kambodjanska rättssystemet är skakigt och består av dåligt betalda jurister som ofta har kopplingar till politiska kretsar. Dessutom har bevisläget försämrats av den långa tid som passerat.
Men även om det hade varit långt bättre med en självständig internationell domstol är det ändå glädjande att den första processen har slutförts. De fyra övriga åtalade – där ibland Ieng Sary – tillhör dessutom de ytterst ansvariga. Till skillnad från fängelsechefen Duch, som trots sina omfattande brott ändå måste betecknas som en andraplansfigur.
Hur dessa rättegångar genomförs blir avgörande. Det handlar inte bara om utdömandet av straff. I själva processen kan äntligen ledarna för den brottsliga Röda khmer-regimen och monstruösa idéer exponeras och ställas till ansvar.
Det kan i sin tur bli startpunkten för en mer omfattande diskussion inom det kambodjanska samhället. Regeringen motsätter sig visserligen upprättandet av en sanningskommission av det slag som användes i Sydafrika.
Men det som är avgörande för framtiden är att det kambodjanska folket får möjlighet att bearbeta det som hände under de fyra fruktansvärda åren efter det att Röda khmererna deklarerat att man infört en ny tideräkning och nu befann sig vid ”år noll”.