Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Långt från pris till fred

Foto: AFP

Norska Nobelkommittén har ofta fjärmat sig från det ursprungliga syftet med fredspriset. I år sökte den sig i stället tillbaka till rötterna. Organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW, arbetar för nedrustning av just denna form av krigets fasor.

OPCW:s framgångar förtjänar också att uppmärksammas. Organisationen fungerar som vakthund för Konventionen om kemiska vapen, som trädde i kraft 1997 och med vars hjälp över 80 procent av världens arsenal har förstörts. 189 länder har undertecknat avtalet som förbjuder utveckling, produktion, lagring och användning av stridsgas.

Ändå ljuder ett eko av när USA:s president Barack Obama fick fredspriset 2009. Han påstods på några månader ha skapat ett ”nytt klimat i internationell politik”, vilket var tveksamt även som ögonblicksbild. Beslutet bar på en förhoppning om kommande stordåd, snarare än att vara en belöning för gjorda insatser.

För även om OPCW har verkat ett tag delas priset inte ut för lång och trogen tjänst, utan för vad Nobelkommittén hoppas ska uträttas i Syrien. Ordföranden Thorbjørn Jagland talade visserligen om att USA och Ryssland borde skynda på destruktionen av sina gaslager, men det är inte huvudpoängen.

Indicier för användning av kemiska vapen i Syrien fanns även före den 21 augusti. Men denna dag dödades över 1 000 människor i en gasattack mot förorter till Damaskus. FN konstaterade att det extremt dödliga giftet sarin använts. För alla utom Ryssland och Iran var det uppenbart att Bashar al-Assads mördarregim var skyldig.

President Obamas gräns hade passerats. Inrikespolitiska förvecklingar fördröjde en militär bestraffningsaktion, och plötsligt fanns i stället en överenskommelse mellan USA och Ryssland om att Syrien skulle eliminera sina kemiska vapen. al-Assad, som dittills aldrig erkänt något innehav, accepterade.

Nu har OPCW:s experter börjat anlända. Först bedöms gaslagrens omfattning. Redan den 1 november ska sedan Syriens kapacitet att producera nytt vara borta. I mitten av nästa år ska allt vara förstört.

Även i en lugn omgivning är det ett svårt uppdrag. Här råder inbördeskrig mellan en totalitär diktatur och alltmer brutala rebeller. OPCW behöver skydd av FN, men blir dessutom beroende av vapenvilor och samarbete med båda sidor.

Hur viktigt är arbetet? Kärnvapen är i en division för sig. Och det går att ifrågasätta om stridsgas verkligen är så mycket värre eller urskillningslöst än konventionella artillerigranater och flygbomber – som al-Assad utan pardon låtit regna över syriska bostads­områden i två år.

Långt över 100 000 människor har redan dödats i inbördeskriget i Syrien, men bara en bråkdel av dem har fallit offer för stridsgas. Även i första världskriget var andelen mindre än 1 procent; ändå ledde det till Genèveprotokollets förbud mot kemiska vapen 1925.

För det finns något extra motbjudande med just denna typ av krigföring. Inte ens Hitler använde kemiska vapen i strid. När Iraks diktator Saddam Hussein satte in gas mot kurderna i Halabja 1989 blev det en impuls till utvecklingen av den gällande konventionen, och få internationella avtal har så bred acceptans. Att Obama drog sin linje just här var ingen slump.

Krig är alltid förfärligt. Men för det första är det bra om det finns så många tabun som möjligt. För det andra sätter fredspriset inte bara ljuset på kemiska vapen, utan även på den ständigt pågående massakern i det syriska inbördeskriget.

En brasklapp finns ändå: risken att OPCW misslyckas. Syrien har listat 19 platser med anknytning till kemiska vapen, medan västliga underrättelsekällor säger runt 45. al-Assad kan förhala, fuska och sabotera för inspektörerna, om inte kriget i sig sätter stopp för dem. Diktatorn har inte genomgått en metamorfos till fredsduva. Medan omvärlden sysselsätter sig med stridsgas läggs inga bojor på hans överlägsna konventionella vapen.

Men om al-Assads stridsgaslager faktiskt förstörs är det ändå ett framsteg. OPCW behöver världens stöd.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.