Viljan att hjälpa Haitis nödlidande befolkning är stor. Men insatserna har gått för långsamt och systemet för internationell katastrofhjälp måste förbättras.
Läget i Haiti är fortsatt förtvivlat. Jordbävningens följder innebär en humanitär katastrof av historiska mått, förklarade FN på söndagen. Antalet dödsoffer kan komma att överstiga både tsunamin 2004, då 230.000 människor dog, och jordbävningen i Kashmir 2005, då 86.000 människor miste livet.
Många vill bistå de nödställda, men det har tagit alltför lång tid för hjälpen att komma fram. Desperationen växer, och det rapporteras om plundringar, våld och laglöshet i jordbävningens spår. Barnen drabbas värst. Systemet för internationell katastrofhjälp fungerar inte tillräckligt väl.
Visserligen verkar samordningen ha varit bättre den här gången. Flygplatsen utanför Port-au-Prince har inte fyllts av leverenser med ruttnande bananer, gammal medicin och travar av tält, vilket ställde till problem efter tsunamin. Sändningarna med medicin, vatten och mat har haft lättare att nå fram till Haiti än till det väglösa området i Kashmir. Men de nödställda har fått vänta för länge. Framtida insatser måste bli mer effektiva.
Rapporterna från utsända på plats är visserligen inte helt samstämmiga. Dagens Nyheters Michael Winiarski rapporterade till exempel i gårdagens tidning att hjälpsändningarna äntligen verkade komma fram. Han beskrev också en ung FN-tjänsteman vid flygplatsen som lugnt och systematiskt styrde hjälpen från olika länder och frivilligorganisationer till de bäst behövande, vilket var hoppingivande.
Men FN:s säkerhetsråd har kallats till ett extra möte i dag, och det lär bli en del hetsiga diskussioner. Tidningen Le Monde skriver om växande kritik mot hur arbetet har organiserats. De haitiska myndigheterna har till exempel överlåtit ansvaret för flygplatsen till USA, som har använt en av landningsbanorna enbart för flyg för att evakuera amerikaner bosatta i Haiti. Det har naturligtvis blockerat hjälpsändningarna. Frankrikes samordningsminister Alain Joyandet är upprörd.
”Vissa saker kan bara vi göra”, förklarade USA:s utrikesminister Clinton när hon anlände till Haiti i går. Det är förvisso sant. USA har dessutom eget intresse av att undsätta de drabbade eftersom landet annars fruktar en våg av flyktingar.
Det är ändå angeläget att FN får fortsatt fullt mandat och bättre möjlighet att styra internationella insatser av det här slaget. Resolutionen som styr Ocha, FN:s organ för samordning av hjälpinsatserna, är snart tjugo år gammal. Verksamheten bör ses över och förbättras. Det verkar till exempel behövas beredskap för att ta över styrningen av ett helt land. Att Haiti varken har en fungerande politisk eller administrativ ledning har avsevärt försvårat hjälparbetet.
Viktigast just nu är förstås att hjälpen når fram. Först när den akuta krisen är över är det dags för utvärdering och reform av det internationella systemet för katastrofhjälp. Det behövs också för att enskilda människor, länder och organisationer ska vilja fortsätta att skänka pengar.
Det är tyvärr inte sista gången jordbävningar eller andra naturkatastrofer slår människors liv i spillror. Geologerna varnar för nya skalv i området kring Haiti, och sent i lördags kväll skakade marken i sydöstra Iran. Det kan snart vara dags igen. Då måste hjälpen komma fram i tid.