Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Låt inte staten göra Stockholm till ett husmuseum

Other: Magnus Bard

DN 8/2 2017. Får Stockholm lov att förändras? Frågan är irrelevant eftersom varje stad förvandlas vare sig vi vill det eller inte. Men när länsstyrelsen i Stockholm yttrar sig om stadens nya planer kan man få intrycket att tiden kan – och måste – frysas i detta ögonblick. Myndigheterna behöver ta ett kliv tillbaka.

DN Stockholm rapporterade i tisdagstidningen om konflikten mellan staden och staten. Vad saken gäller är ett förslag till ny översiktsplan för Stockholms stad, en vision som i vissa avseenden är radikal. 140.000 bostäder ska byggas fram till år 2030.

De övergripande linjerna innebär dock ingen revolution. Stockholms rödgröna styre har låtit bygga vidare på den förra majoritetens planer. Tanken är bland annat att stadslivet i city ska få en starkare puls. Stenstadens själ ska bevaras samtidigt som hela Stockholm kan bli en tätare, mer blandad och sammanlänkad stad.

I ytterstaden ska motorleder kunna omvandlas till stadsgator som binder ihop i stället för att avskärma områden som Spånga och Tensta. Stadsdelar som i dag domineras av en enda sorts bebyggelse ska dessutom kompletteras med nya hus.

Detta är goda principer. Gäller bara att de sätts i verket, och att staten inte ställer sig i vägen. Centralmaktens svar till Stockholms stad – genom länsstyrelsen – innebär nämligen problem.

Smaka på det här: Länsstyrelsen håller inte ens med om att det skulle behövas fler bostäder i innerstaden. Det är ett stort mysterium vad denna bedömning grundar sig på. Fråga stadens universitet, kvinnojourer, växande teknikbolag, studentkårer – ingen kommer svara att det finns för mycket bostäder i Stockholm.

Det må vara att det inte går att tillgodose exakt alla behov utan att bygga sönder Stockholm. En del av huvudstadens skönhet kommer ur dess öppenhet. Vattnet, de fria ytorna och femvåningshusen har gett Stockholm sin särprägel. Visst är denna vackra stad värd att slå vakt om.

Men länsstyrelsen agerar vakthund även kring det som har försvinnande litet värde. Det är en ironi att bebyggelsen som kom i samband med 1960-talets rivningsvåg nu kallas "riksintressets modernistiska årsring" och därmed blivit fridlyst. Hur många exil-stockholmare längtar hem till parkeringshusen på Norrmalm? Det säljs inga vykort över kontorskomplexen på Malmtorgsgatan.

Stockholms innerstad är klassad som ett riksintresse. Och det är en klok tanke att ha vissa handfasta restriktioner kring vad som får göras i denna miljö. Förändringar berör alla, inte bara de som har rösträtt i Stockholm för tillfället.

Ska allt som råkar finnas i dag verkligen bevaras för kommande generationer? Så kan det inte vara.

Men när myndigheterna tycker att man inte heller ska bygga nära innerstaden eftersom det kan äventyra ”upplevelsen och förståelsen av riksintresset” har ett rättsligt ramverk förvandlats till byråkratisk metafysik. Stockholm blir inte bara ett reservat. Det behandlas också som ett väsen, vars kraftfält inte får störas av nya lägenheter i närområdet.

”Vi vill förtydliga att ett riksintresse inte får vägas mot ett annat intresse om detta medför påtaglig skada för riksintresset”, skriver länsstyrelsen. Men det tycks nästan som att bostäder och en levande stad väger noll i jämförelse med allt annat.

De aktuella planeringsidéerna i Stockholm sägs strida mot ”karaktärsdragen i modernismens bebyggelse”. Det gäller till exempel i miljonprogramsområdena. Men det borde ses som ett gott betyg åt politikernas planer, inte ett fel.

Man har länge vetat att förorter som Tensta och Husby byggdes tokigt. Polisens problem att etablera närvaro i dessa områden kan rentav sägas hänga ihop med karaktärsdragen i modernismen. Återvändsgränderna innebär en risk, gatunäten är lätta att kontrollera för kriminella men svårpatrullerade. Stenar kan regna ner från gångbroarna.

Ska allt som råkar finnas i dag verkligen bevaras för kommande generationer? Så kan det inte vara. Stockholm har problem. Intressen måste vägas bättre mot varandra om vi vill undvika att göra innerstaden till ett museum av huskroppar medan regionen runt förvandlas till ett splittrat myller av bilberoende pendlare.

Bostadsminister Peter Eriksson (MP) har bokat ett möte med landshövdingen. Bra. Det verkliga problemet stavas dock riksintressen. Snart sagt varje vrå av Stockholm är blockerad. Mer än halva Sveriges yta räknas som riksintresse. Det är hög tid att rensa upp.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.