Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Låt inte våldsdårarna vinna

Enstaka våldsdårar får inte förstöra Sverige som ett land av religiös tolerans.

Så har det brunnit vid ytterligare en svensk moské, nu i Uppsala. Vittnesmål till polisen talar om att något har kastats mot byggnadens vägg och att lågor slagit upp. Polisen rubricerar på torsdagen händelsen som försök till mordbrand, hets mot folkgrupp, skadegörelse och hatbrott.

2015 börjar alltså som 2014 slutade. I december skedde två moskébränder, i Eskilstuna respektive Eslöv. Fortfarande vet vi inte exakt vad som ligger bakom någon av bränderna och bör vara mycket försiktiga med slutsatser åt något håll.

Men enligt en ny kartläggning från SST, Nämnden för statligt stöd till trossamfund, är muslimer den religiösa grupp i Sverige som är mest utsatt för diskriminering och hatbrott. Nivån beskrivs som "relativt jämn över tid" men med en svagt uppåtgående trend. Det poängteras dock att statistiken är mycket osäker på grund av ett stort mörkertal.

Vad som står klart är att händelser som dessa skapar oro hos många svenska muslimer. Om känslan av hot leder till att troende drar sig från att besöka sina helgedomar, eller på andra sätt avstår från att utöva sin tro, är den svenska religionsfriheten satt under press.

En bieffekt av attackerna är att bilden sprids av ett Sverige där rasismen, våldet och hoten ständigt ökar. Denna bild stärks varje gång medierna hittar människor som reagerat med glädje på de brinnande moskéerna. Är det inte en Facebookgrupp som innehåller skadeglada kommentarer är det journalister som intervjuar ortsbor som tycks njuta av våldet mot sina muslimska grannar.

"Detta är alltså Sverige 2015", konstaterar sorgsna och arga kommentatorer när de ser en Facebookanvändare som jublar åt en brinnande moské. Men det är det ju inte. Det är en ytterst liten del av Sverige, och tack och lov är det inte mycket som tyder på att den delen ökar. Om 1.000 svenskar gläds på internet åt terrordåd mot religiösa byggnader är det 99,99 procent av befolkningen som inte gör det.

De allra flesta av de 99,99 procenten blir lika sorgsna och arga. De vill inte bo i ett land där den största religiösa minoriteten känner otrygghet i sina religiösa rum. De kanske deltar i någon av de aktioner av "kärleksbombningar" som riktats mot utsatta moskéer, de kanske går i en kippavandring till stöd för drabbade synagogor. De kanske deltar i någon av fredagens planerade stödmanifestationer i Stockholm, Göteborg och Malmö för muslimska församlingar.

Problemet med att fokusera på de enstaka dårar som utför terrordåd, och måla upp bilden av ett rasistiskt kaos-Sverige, är att det kan gynna brandbombskastarnas intressen. Det spär på motsättningar och ökar rädslan för troende att besöka sina heliga rum – i ett läge när alla tjänar på att livet går vidare som vanligt. Det bästa sättet att besegra terror är att inte ge efter för den. Detta gäller även den terror som består i angrepp på moskéer, synagogor och kyrkor.

Det viktiga är att samhället visar att det tar angreppen på största allvar. I veckan anslog regeringen tre miljoner extra till skydd för utsatta religiösa lokaler. Det är en början, men mer måste göras. Forskningsläget måste förbättras. Bättre samarbete måste till mellan församlingar och polis.

Och, framför allt: Polisen måste öka sin kompetens och ambition i arbetet så att fler hatbrott klaras upp – och framför allt förebyggs.