Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Låt MP:s friår vila i frid

Foto: Paul Hansen

DN 29/1 2017. Visst kan det vara skönt med långledigt. Men en repris på MP:s friårsreform blir en björntjänst för stressade kvinnor.

Har Miljöpartiets politikutvecklare tagit ett sabbatsår? Något febrilt nytänkande ligger i alla fall inte bakom det förslag som språkröret och klimatministern Isabella Lövin luftade i en intervju med DN i veckan. Hon vill återvinna det gamla friåret, som infördes på sluttampen av Göran Perssons regeringsperiod och skrotades av alliansen.

”En utvärdering från Arbetslivsinstitutet visar att friåret gav önskat resultat”, hävdade språkröret. Och vidare: ”Samhällsekonomiskt blir det egentligen inga kostnader”.

Lövin drar en dubbel vals. Att friåret skulle ha varit gratis rimmar inte med erfarenheterna från det tidiga 00-talet. IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, varnade tidigt för att regeringen underskattade kostnaderna.

Ja, tanken var ett slags spelarbyte på arbetsplatserna: In med en oprövad förmåga från avbytarbänken. Men bara till viss del förverkligades den miljöpartistiska idén om att dela på jobben och ge långvarigt arbetslösa en chans. Inte ens hälften av vikarierna som ryckte in lyfte dessförinnan a-kassa. Många rekryterades från samma arbetsplats.

På det sättet blev friåret ett fiasko ur ekonomisk jämställdhetssynpunkt.

Snarare än en gratislunch framstår friåret i backspegeln som en dyr björntjänst. Vikarierna blev visserligen nöjda. De som beviljades långledigt uppskattade vilan. Men några långsiktiga förbättringar kunde aldrig ses för de många kvinnor – ofta inom vården och barnomsorgen – som deltog. I stället blev deras löneutveckling efteråt sämre, utan att sjuktalen förbättrades.

Snarare än att hämta ny energi för att kunna fortsätta i yrket tappade många sugen och gick i förtidspension. På det sättet blev friåret ett fiasko ur ekonomisk jämställdhetssynpunkt. Att låta kommuner och landsting, som skriker efter folk, betala personalen för att inte gå till jobbet framstår inte som ett genidrag.

Isabella Lövin hänvisar till Finland. Där finns en permanent variant av friåret. Men inte heller i finskt utförande är systemet någon välsignelse. Långledigt piggar upp jäktade människor i stunden men på sikt, och för arbetsmarknaden i stort, går det inte att se fördelarna.

DN har under de senaste veckor berättat om vådorna av ett stressigt arbetsliv. De värsta kvinnofällorna är kända: Dubbelarbete med känslomässigt krävande uppgifter, arbetsgivare som tror att personalstyrkan består av utbytbara robotar. Miljöpartiets förslag är i bästa fall verkningslöst. I värsta fall förstärker det grundproblemet.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.