EU-kommissionen har kritiska frågor om svenska kommuners avknoppningar. Tyvärr finns inga bra svar, för sanningen är att kommunala tillgångar i strid med lagen sålts till underpris.
Kommuner är inte alltid själva bäst på att driva verksamheter. Därför har det blivit vanligt att tjänster handlas upp. Så länge det rör sig om sopor och snöröjning är upphandlingen okontroversiell. Men många kommuner och landsting har även köpt vård- och omsorgstjänster och därigenom fått såväl billigare som bättre verksamhet.
Varför då inte öka utbudet av företag som kan erbjuda sådana tjänster genom så kallad avknoppning? Personalen, eller delar av den, kan helt enkelt få ta över verksamheten. Korta beslutsvägar och personligt engagemang kan ge effektivare verksamhet.
Så har en del borgerliga kommuner resonerat, bland andra Täby och Stockholm. Det är inget fel på själva antagandet att konkurrens kan ge högre effektivitet. Inte heller är det en dålig idé att man först prövar om inte den personal som redan driver en verksamhet kan driva den i egen regi.
Men när de två tankarna kopplats ihop och det tillsatts en dos ideologisk hybris har det blivit fel. Redan en titt på kommunallagen borde ha fått politikerna att hejda sig. För ett av dess grundläggande krav är att kommunen inte får gynna enskilda personer eller enskilda företag ekonomiskt.
Kommunen har ett ansvar mot alla sina invånare att hantera sina tillgångar på bästa sätt. Att ge vissa näringsidkare möjlighet att köpa kommunala tillgångar till underpris strider mot den grundprincipen. Men det är just vad man har gjort vid många avknoppningar, exempelvis den uppmärksammade försäljningen i Täby av Tibble gymnasium.
Avknoppningarna riskerar också att komma i konflikt med EG-rätten. En av dess grundprinciper är att offentliga medel inte får användas så att de snedvrider konkurrensen. EU-kommissionen har tidigare fått ta emot klagomål på svenska kommuners avknoppningar, och nu har den inlett sin granskning (SvD 1/8).
För att inte komma i konflikt med EG-rätten måste den kommun som vill sälja en verksamhet först fastställa dess marknadsvärde. Men kommuner som knoppat av genom erbjudanden riktade till de anställda har ofta gjort dubbelfel. Först har de varken haft ett öppet anbudsförfarande, där även andra intresserade kunnat lägga bud, eller gjort någon ordentlig oberoende värdering av marknadspriset. Sedan har försäljningen skett till ett pris som sannolikt legat under detta.
Det vore förvånande om EU-kommissionen skulle acceptera det sätt på vilket svenska kommuner knoppat av verksamhet. Men avknoppningarna är inte bara en juridisk fråga utan också en moralisk. Att på osäkra grunder locka personal att köpa en kommunal skola är dålig politik med många förlorare.
Köparen vet inte vad som gäller när det i efterhand kan komma krav på ytterligare betalning upp till det fulla marknadspriset. Andra friskolor som med egna medel fått bygga upp sin verksamhet från grunden utsätts för oschyst konkurrens. Och om det kommer efterkrav som de som tagit över skolan får svårt att hantera, drabbas eleverna.
Som invånare i kommunen har man då all anledning att tycka att den politiska ledningen varken hanterat utbildningsfrågorna eller skattepengarna på ett ansvarsfullt sätt.