Kampen om internet går in i en ny fas. Stockholms tingsrätt har visat att anarki inte
är någon modell för framtiden.
Det blev fällande domar för de fyra huvudåtalade bakom fildelningssajten Pirate Bay. Tingsrätten sparade inte på krutet utan dömde de åtalade till ett års fängelse var, samt ett rekordhögt skadestånd på sammanlagt 30 miljoner kronor.
Rätten menar att de fyra männen bedrivit organiserad, kommersiell och omfattande verksamhet i syfte att hjälpa användare begå brott mot upphovsrättslagen. Pirate Bay uppskattas ha cirka 25 miljoner brukare och rätten anser det belagt att sajten inbringat ägarna åtminstone 1,2 miljoner kronor, åklagarsidan hävdar att det rör sig om minst det tiodubbla beloppet.
Domen är en viktig markering. Det är inte okej att snylta på artister och författares arbete eller underlätta för andra att göra det. Man kan diskutera den ställning som film- och musikindustrin har i förhållande till enskilda kreatörer men i grunden måste artister, skådespelare och författare ha rätt till ersättning för sina verk.
De som ägnar sig åt olaglig fildelning är inte artisternas vänner – snarare undergräver de förutsättningarna för allt kulturellt skapande. Det därför glädjande att männen bakom världens största fildelningssajt nu har avslöjats som de simpla brottslingar de är. Förhoppningsvis kommer andra att avskräckas från liknande verksamhet.
Det är dock bara förhoppningar. Kampen om internet är inte slut i och med gårdagens dom. Målet kommer att överklagas till hovrätten och lär troligen gå hela vägen till Högsta domstolen.
Oavsett vad den slutgiltiga domen blir kommer den olagliga fildelningen att fortsätta så länge det inte finns bra lagliga alternativ – och så länge lättillgängliga, men olagliga, servrar finns kvar runt om i världen. Att konkurrera mot gratis nedladdning är inte särskilt lätt. Men tingsrättens dom kommer förhoppningsvis underlätta något för branschen att skapa fler lagliga nedladdningstjänster.
Långt viktigare än gårdagens dom är emellertid de domar som kommer att följa i spåren av Ipred-lagen, som infördes vid månadsskiftet. Det är de domarna som kommer visa vilken omfattning som krävs för att ”vanliga” fildelare ska dömas för upphovsrättsbrott och hur höga skadestånd det då handlar om. Det är nämligen allmänhetens inställning och beteende som kommer att avgöra om olaglig fildelning ska vara en ”folkrörelse” eller förpassas till de kriminella utmarkerna. Avskräckning är nödvändig. Men kampen kommer inte att kunna vinnas enbart domstolsvägen. Film- och musikbranschen måste agera varsamt. Att fortsätta ta ut överpriser för populära artister är ingen väg till folkets hjärta.
Även politikerna har ett stort ansvar. Integritetskränkande lagstiftning ger piratrörelsen oförtjänt vind i seglen. Piratpartiet hoppas redan i juni kunna utnyttja missnöjet till att segla in i EU-parlamentet.
Men när det kommer till kritan är det nog få som delar piraternas teknikdeterminism och anarkistiska samhällssyn. Internet är i dag en integrerad del av samhället och kan inte ha sina egna regler. Att det är många som snyltar när de får chansen innebär inte att lika många vill leva i ett tjuvsamhälle – lika lite som i en totalitär övervakningsstat. Utmaningen är att finna mellanvägar. Men så länge det inte finns något konkret och bra alternativ till upphovsrätten bör vi hålla fast vid lagen och försvara den.
Pirate Bay hör nu till historien. Tekniska museet har i dagarna påpassligt nog ställt ut den server gruppen använde från början. Det är där – på museum – all olaglig fildelning hör hemma.