Lars Leijonborg hade inte hört talas om ESS när han blev forskningsminister. Visst hade det kommit en statlig departementspromemoria 2005 som pläderade för att bygga Europas kraftfullaste neutronkälla i Lund. Men en partiledare kan inte läsa allt. Och den socialdemokratiska regeringen hade ju inte tagit ställning till projektet, som förstås mött invändningar. Det gör allt som kostar pengar.

Uppsala universitet tyckte att anläggningen lika gärna kunde byggas någon annanstans i Europa och fruktade att andra forskningsanslag skulle tryta om ESS blev verklighet. Anläggningen beräknas kosta 13 miljarder att bygga och den årliga driftskostnaden hamnar på en miljard. Sverige ska förvisso inte betala allt, andra europeiska länder ska stå för 70 procent av investeringen och 90 procent av driftspengarna.

Sådana utfästelser är inte att lita på, tyckte Statskontoret och avstyrkte. Karolinska institutet menade att det var viktigare att bygga den billigare synkron-
tronljusanläggningen MaxIV, 2,6 miljarder, i Lund. Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket gick emot ESS eftersom neutronkällan ska innehålla 15 ton kvicksilver, en metall så giftig att det råder användningsförbud i Sverige från den 1 juni år (med vissa undantag, som för lågenergilampor).

Merparten av remissinstanserna var positiva, proportionerna var fem positiva på en negativ. Invest in Sweden gjorde en glädjekalkyl av bara farten – Sverige skulle tjäna 5 miljarder på ESS redan innan forskningsrön omsattes i tillväxt.

Ekonomiska invändningar ska alltid tas på allvar och samhällsekonomiska kalkyler betraktas med största skepsis. Men det är skillnad på rent dumma projekt och sådana som med stor sannolikhet, men förstås inte säkert, gör nytta. Någon gång måste man våga säga ja också. Det gjorde forskningsminister Leijonborg och, inte minst, finansminister Anders Borg. Därmed flyttade Lundakampanjen ut i Europa på allvar.

I förrgår sa Frankrike och Tyskland ja till att placera och betala för ESS, som är ett sameuropeiskt projekt, i Lund. Det betyder inte att allt är klart. Än finns inga underskrivna avtal med summor i. Och när de väl finns garanterar de inte driftsbidrag för all framtid. Konstruktions­ritningarna är inte färdiga än på några år. Och sedan ska anläggningen bygglovs- och miljöprövas i Sverige – och gissa om det blir överklaganden med hänvisning till kvicksilverfaran och förlust av fin åkermark.

Men tidsutdräkten är bra för forskar­Sverige. En ytterligare kritik mot ESS har varit att ganska få yngre forskare varit inne i neutronsvängen. Med ESS som morot kommer intresset att öka och det Uppsalagäng som nu arbetar med metoden att få nya lärjungar. Faktiskt kom det ett grattis från Uppsala till Lund i går.

ESS blir inte det första storbygget i Lund. Första spadtaget för MaxIV tas år 2010 om bara privata intressenter som Wallenbergstiftelserna (de har delat ut en knapp miljard om året till forskning när börsen varit god) ställer upp.

Det finns ingen garanti för att ESS alls blir av. Än mindre för att forskningen
i neutronlaboratoriet leder till att svenska, eller ens europeiska, produkter blir försäljningssuccéer. Men möjligheterna är så goda att Lund, Leijonborg och inte minst alla forskare inom materialteknik och biologi är att gratulera.

DN