Utbildningsminister Jan Björklund har presenterat förslaget till en ny heltäckande skollag. Det är välkommet. Skada dock om skollagen blir en partipolitisk lekboll.
Lex Björklund. Så vill sannolikt utbildningsminister Jan Björklund att vi ska se den nya skollag som han räknar med ska antas av riksdagen nästa år.
Ansatsen är stor: hela skolväsendet från förskola till internationella skolor ska täckas av paragraferna. Ett genomgående drag är ordning och kontroll. Visserligen har skolan kommunaliserats och visserligen har friskolorna släppts loss men staten ska hålla sin hand över dem. Läroplaner, kunskapskontroller och en lägsta nivå för en rad tjänster som yrkesvägledning, skolhälsovård, bibliotek – det handlar om att styra upp en skola som vuxit vilt.
Mot detta finns inget att invända. Skolan spelar givetvis en stor roll för varje individ, men har också uppgiften att hålla samman samhället. Skolan är både ett erbjudande och en plikt. Stundom har trycket legat på erbjudandet – anpassa undervisningen efter skolans och elevernas val. Låt dem fritt ta till sig stoffet och gör läraren till en vägvisare som pekar åt alla håll samtidigt.
Mot den hållningen har en reaktion länge varit på gång. Som folkpartiledare har Jan Björklund satsat hårt på att vända skolutvecklingen. Retoriskt har han gått långt i kraven på ordning, kunskaper, kontroll – ofta väl mekaniskt. Det underliggande budskapet – att alla har rätt till en skola av god kvalitet och att bara staten kan garantera den – har inte alltid varit tydligt.
Inte heller har kopplingen till kunskaper och vars och en möjligheter att växa som människa alltid varit synlig.
Väsentligt är dock att Jan Björklund nu genomför en varaktig omorientering av den svenska skolan, så att dess huvuduppgift blir att förmedla kunskaper. Sannolikt kommer också den björklundska skolan att bli mer likformig i meningen att skillnaden mellan bra och dåliga skolor minskar. På det vinner både elever och samhälle.
Jan Björklunds svaghet som utbildningspolitiker är hans partiledarskap. Arbetet med den nya skollagen har skötts i hans eget departement under dryga två år. Förslaget ska nu skickas på remiss med svar senast 25 september, det vill säga det blir till att arbeta på sommarlovet.
Alla yttranden ska läggas ut på regeringens hemsida – en tilltalande öppenhet men adressaten är inte alla vi medborgare utan just regeringen och dess utbildningsminister. Som för övrigt redan i går deklarerade att han är tillfreds med att skollagen inte får stöd av det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna.
Så resonerar och handlar en partipolitiker som vill krama ut varje opinionsprocent ur den fråga som var hans partis bästa valvinnare.
Men en skollag ska helst hålla någon generation och inte bli föremål för så kallade återställare. Klok är därför den reformpolitiker som söker ett brett stöd, också om han därmed måste ge efter något.
Med det upplägg Jan Björklund valt håller han skolfrågan het också i nästa års valrörelse. Kanske vinner hans parti på det.
Ett är dock klart: en skola som utsätts för partipolitikens framochtillbaka blir förloraren.
DN