Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Löfven har inget att säga

Illustration: Magnus Bard

Statsministerns besök efter tragedin i Mölndal är ett typexempel på hans svårigheter att leda landet. Löfven vill med bestämdhet ta problemet på allvar, men väl på plats har han ingenting att säga.

Socialdemokraterna blöder. Onsdagens DN/Ipsos-mätning visar att partiet får stöd av 24,7 procent av väljarna. Enligt Dagens Samhälles sammanställning av flera mätningar har partiet förlorat nästan var fjärde väljare sedan valet.

Som svar på krissiffrorna har socialdemokrater ombetts att kommentera situationen. Alla är överens om att något måste göras. Men någon enighet om vad – och i så fall hur – finns inte.

I ”P1-morgon” kunde man på tisdagen höra Boel Godner (S), som styr i Södertälje, och Ann-Sofie Hermansson (S), som snart börjar på samma jobb i Göteborg. ”Vi ser ett Sverige som har dragits isär”, broderade Godner på klassisk valretoriska.

Partiet tycks ha fastnat i fraser som – trots en regeringstrött Allians – inte gav någon tydlig valseger, och som i senaste Sifo-mätningen gav Socialdemokraterna det lägsta väljarstödet sedan mätningarna inleddes på 60-talet.

Foto: Adam Ihse/TTFoto: Adam Ihse/TT

”Vad vill socialdemokratin framåt, på längre sikt? Det fattas oss lite faktiskt”, menade Hermansson, som efterlyste en flera år lång utredning för att lyckas bättre: ”Vad det handlar om, det vet vi ju inte egentligen, det får en sådan här analys utvisa”.

Slutsatsen av analyserna är alltså att Socialdemokraterna behöver göra en analys.

Men om det är genuint svårt att säga vad som skulle vända trenden för Socialdemokraterna är det desto lättare att slå fast vad partiet inte borde syssla med om det önskar människors förtroende. Och i måndags fick vi ytterligare ett exempel.

Efter det tragiska beskedet att en 22-årig kvinna som arbetade på ett hvb-hem för ensamkommande flyktingbarn dödats i ett knivbråk – och att en pojke i 15-årsåldern anhållits på sannolika skäl misstänkt för dråp eller mord – valde Stefan Löfven att åka dit.

Att bekräfta – och därmed underblåsa – en oro utan att ge några svar är en direkt ansvarslös politisk kombination.

På plats förklarade han (Aftonbladet 25/1): ”Jag tror att ganska många känner en stor oro för att det ska bli fler liknande fall när Sverige tar emot så många ensamkommande barn och unga. Många av dem som kommer unga till Sverige har traumatiska upplevelser och det finns inga enkla svar.”

Statsministern valde alltså att åka till orten för att säga att han ser att människor är rädda för dessa ungdomar, men att han själv inte har några svar. Att bekräfta – och därmed underblåsa – en oro utan att ge några svar är en direkt ansvarslös politisk kombination.

Det är dessutom inte första gången. Karin Pettersson, politisk chefredaktör för Aftonbladet, kritiserade i höstas utrikesminister Margot Wallström när hon varnade för en ”systemkollaps” (3/11): ”Det är en oansvarig retorik från en av landets tyngsta politiker. Hennes uppgift är inte att larma. Hennes jobb är att analysera läget och leverera svar.”

Det är både en fråga om ansvar och politisk fingertoppskänsla. Varje mord är en tragedi. Varför valde S-ledaren att beklaga sorgen på plats just denna gång? För att markera att regeringen ser att ensamkommande pojkar är inblandade i många av de problem som det rapporteras om just nu? För att visa att regeringen lyssnar på vad människor talar om vid sina matbord?

Följdfrågan är i så fall vad regeringen vill göra för att komma tillrätta med problemen. Svaren behöver varken vara komplicerade eller nya, men de behöver uttalas.

Att Löfven tycker att myndigheter ”måste ha resurser” för att möta flyktingkrisen är en bit på vägen. Statsministern får gärna passa på att redogöra för hur han ser på riskerna med riksdagens beslut att låta ensamkommande bo på mindre påkostade boenden än de hvb-hem som det i Mölndal. Besparingen har tidigare framstått som rimlig, men skulle kunna bli dyrköpt om de boendes och personalens säkerhet äventyrades.

Och inte minst: hur vill Löfven säkerställa att ensamkommande inte beskylls som kollektiv för de brott som individer begår? Något som avsevärt skulle försvåra etableringen.

Med två block utan majoritet och i en tid av flyktingkris och terrorhot är statsministerns uppgift minst sagt svår. Men när stora förändringar i samhället sker och många undrar vad det innebär kan inte S-ledaren ducka. Hans uppgift är en annan: att leda landet.

Besöket i Mölndal är ett typexempel på regeringen Löfvens svårigheter i just den grenen. Statsministern vill med bestämdhet visa att han tar problemet på allvar, men väl på plats har han ingenting att säga.

DN Ledare. 27 januari 2016
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.