Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Ledare

Löfvens haltande spurt

Spurten är Social-demokraternas obotliga svaghet. Det brukar svenska valforskare framhålla. Med några undantag som bekräftar regeln har partiet kunnat räkna med att tappa väljarstöd under valrörelsens upplopp.

Nu ska S utmana ödet och tidigarelägga detta känsliga slutskede, berättade partiets valchef Jan Larsson i en intervju i söndagens DN. När Socialdemokraterna på söndagen inledde Almedalsveckan var det därmed startskottet också för partiets valspurt.

Informellt delmål har varit att före midsommar kunna räkna hem minst 35 procent i opinionsmätningarna. En historiskt sett försiktig ambition, men målet har S sumpat ändå. Färskt i minnet har partiet dessutom ett bottenresultat i EU-valet.

Strategin fram till hösten, sa Larsson, är att växla spår och ge väljarna konkreta besked samtidigt som visioner förmedlas. Närkampen med Anders Borg är över, från och med nu ska socialdemokrater ”prata mer frejdigt” om sin politik.

Vad ruvar då Stefan Löfven på som ska avgöra valet? I veckan som gick presenterade S en framtidsplattform. Från början var den tänkt att sparas för senare bruk. Om man frågar Löfvens interna kritiker kommer visionerna inte en dag för tidigt.

I boken ”Världens kris: vänsterns lösningar” som nyligen lanserades av tankesmedjan Tiden skriver S-debattören Katrine Kielos att svenska socialdemokrater har skolkat från den internationella vänsterdebatt som väcktes i samband med finanskrisen.

Brittiska Labour har lyssnat och låtit nya idéer ge liv åt sin politik och berättelse, medan Socialdemokraterna varit upptagna med att hålla sina inre demoner stången. Lärdomen av Mona Sahlins misslyckanden blev att inte stöta sig med väljarna i ekonomiska frågor. Av Håkan Juholt lärde sig S att tala tyst om ideologi.

Så särskilt frejdigt har det inte blivit sedan Stefan Löfven tillträdde som ledare. Och partiets nya framtidsplattform är det inte heller. Även om de klassiska frågorna jobb, skola och välfärd har tillfogats färska exempel kan innehållet knappast bli något att översätta och sprida som inspiration bland kamraterna i London.

Sverige, säger S, behöver ”gemensamt kraftsamla på strategiska framtidsområden”. Barn är lika mycket värda, slås det fast, och inom välfärden ska människan gå före marknaden.

Samma problemformuleringar dominerar som i tidigare val. Om framtiden handlar det mest i bemärkelsen att politiska mål skjuts fem, sex år framåt i kalendern.

Stefan Löfven har utan tvekan bråttom om han ska hinna formulera en slagkraftig berättelse om Sverige och förklara vilket som är den moderna socialdemokratins nya, stora projekt. Gårdagens partiledartal, i mycket byggt på partiets nya framtidsdokument, var ett trevande försök. Men någon motsvarighet till det sammanhållna och övergripande budskap – att pressa tillbaka utanförskapet – som Fredrik Reinfeldt vann valet med 2006 är också svår att se. Det S hittills har presenterat är en splittrad plattform.

Mycket klarare blev inte strategin med förra veckans valfläsk, som valchefen Jan Larsson anförde som ett exempel i söndagens DN-intervju. Avskaffa pensionärsskatten, kallar partiet det mål som innebär att pensionärer ska betala samma skatt som de som arbetar. I förslaget står att gapet ska slutas den dag då Sverige har EU:s lägsta arbetslöshet, så dagens pensionärer riskerar att få vänta förgäves.

En sak är att grundsatsen för förslaget – att pension är uppskjuten lön och att pensionärer genom alliansens jobbskatteavdrag straffbeskattas – inte stämmer. Pensioner är bara till en liten del uppskjuten lön, och den som arbetar betalar utöver inkomstskatt också sociala avgifter. En stor del av avgifterna är strängt taget skatt, men den slipper pensionärerna eftersom pension inte är lön.

Hur förslaget knyter an till Stefan Löfvens överordnade budskap till väljarna är nästa fråga. Om partiet ser en törst efter stora idéer bland, hur släcks den av sänkt skatt på pensioner?

Samma dilemma gäller gårdagens förslag från Almedalen om ett maxtak på förskolans barngrupper. Säkert längtar många föräldrar efter att se sina barn i mindre grupper, precis som maxtaxan uppskattades när den infördes efter valet 1998.

Det förslaget gruvade sig Socialdemokraterna över i partiets eftervalsanalys. Maxtaxan uppfattades som tafflig inställsamhet. Om spurtstrategin är att kasta små köttstycken åt alla väljargrupper lär S få ångra sig igen.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.