Syriska aktivister säger till al-Jazira att hundratals människor har dödats och nästan 600 skadats i Homs bara sedan i lördags, då regeringen inledde nya angrepp mot staden.
I Sverige kan vi bland annat följa utvecklingen på twitter.com/SyrienNyheter, som förmedlar fasansfulla bilder på döda och skadade, tortyr av fångar och militära angrepp mot obeväpnade civila.
SVT:s reporter Samir Abu Eid och fotografen Anna Stålberg hör till de fåtaliga svenska journalister som kunnat rapportera inifrån Syrien de senaste veckorna. Men teamet är ständigt övervakat av regimen som följer varje rörelse och styr deras rapportering. Till Homs har de, trots upprepade påstötningar, inte fått tillstånd att resa.
Bashar Assad gör alltså sitt bästa för att kontrollera att ingen regimkritisk journalistik sipprar ut från slakten på det egna folket.
Eller?
Inte enligt Milad Atieh, Syriens Sverigeambassadör. När han på onsdagen framträdde både i Sveriges Radio och Aktuellt upprepade han frenetiskt samma budskap:
FN:s framtagna dödssiffra är överdriven.
Det är inte armén utan ”beväpnade grupper” som dödar civila.
Soldaterna finns bara på plats för att skydda civilbefolkningen. Stridsvagnarna bara för att skydda soldaterna.
De utländska journalisterna arbetar fritt i Syrien, och om de skulle ha eskort från regeringen är det bara för deras egen säkerhet.
Oturligt nog för propagandaambassadör Atieh konfronterades hans uppgifter i Aktuellt av just Samir Abu Eid. Han kunde berätta att han hindras från att rapportera fritt, att han och fotografen blev hotade när de filmade arméns krypskyttar på tak utanför Damaskus och att det enda han fått rapportera om samma dag var hyllningar av Bashar Assad och Ryssland, Syriens allierade och vapenleverantör.
Det finns ett visst värde i att lyssna även på diktaturens företrädare, om inte annat så för att försöka förstå. Det är obegripligt hur någon kan kommendera ut stridsvagnar och krypskyttar för att angripa demonstranter med en cynism som framstår som ondskefull, oförklarlig och närmast sadistisk. Nu vet vi åtminstone hur regimen själv resonerar i sina försök att dölja sanningen.
Men diskussionen om Syrien får aldrig hamna i ett uppgivet ”ord står mot ord”. Det är så Putinregimen utåt motiverar sitt fortsatta stöd till Bashar Assad och hans verkställande bödlar.
Situationen i landet är kaotisk och ett inbördeskrig rycker allt närmare. Det är inte så svartvitt som att allt våld i landet beror på att regimen besinningslöst beskjuter civila. Bland Assads motståndare finns fraktioner som har vapen och vars agenda inte i första hand är ett demokratiskt Syrien. Exemplet Libyen visar att det inte finns många änglar på ett slagfält.
Men samtidigt har vi inga skäl att blanda bort korten och relativisera skuldfrågan. Upproret i Syrien började som fredliga protester, med oppositionens försök att få till stånd en dialog med Bashar Assad. Han svarade med våld. Dagens kaos är ett direkt resultat av Assads handlingar, det är helt och hållet diktatorns ansvar att möjligheterna till en fredlig lösning nu är försvinnande små.
Kärnan är fortfarande att en despotisk regim, tillsatt utan folkets mandat, använder sin bepansrade krigsmakt för att döda oskyddade män, kvinnor och barn. Civila vars enda brott är att de vill göra sina röster hörda i ett land där bara en röst är tillåten.
Våldet måste upphöra, Assad måste bort. Och ta sin Sverigeambassadör med sig.