Moderaternas vallöfte 2010 kommer att vara sänkt skatt. Om, om, om pengarna räcker. Inget fel i det, men torftigt som vision.
Sommaren 1994 kallades riksdagen in till urtima möte. Skälet var krisen. Politikerna tävlade i vem som kunde spara mest och bäst, trots att det var val i september. Vänsterpartisten Lars Bäckström tyckte det blev lite för ödesmättat allvarsamt och anklagade övriga debattdeltagare för iorism; de tycktes alla resonera som den dystra åsnan: Det är illa nu, det blir värre sedan, man måste tugga tistlar.
När statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg i går presenterade vad Moderaterna vill göra om de får fortsätta regera efter valet 2010 var det som om Ior sufflerat. Orden försiktighet, ansvar och aktsamhet återkom gång på gång. Visst vill de nya Moderaterna lägga fram förslag även i framtiden, ”givet att ekonomin så tillåter”. Och förmodligen tillåter ekonomin inte det förrän 2012. Tidigast.
I Anders Borgs aktstycke betitlat ”En ansvarsfull ekonomisk politik” varnas till och med för att det kan bli nödvändigt med budgetförstärkningar. Det betyder skattehöjningar och nedskärningar. Borg ville dock inte peka ut de områden som i så fall blir aktuella. Så illa ska det inte behöva gå. Fast om man inte är försiktig och håller i statens finanser...
För Moderaterna är inte försiktighet en dygd, det är Dygden. Och ställt emot de rödgrönas vilja att öka utgifter för i snart sagt allt och betala det med små skattehöjningar är inställningen berömlig. Men som vision för ett framtida Sverige är den torftig.
Om konjunkturen tar sig kan det finnas reformutrymme nästa mandatperiod, men först i slutet av den. När Reinfeldt och Borg berättar hur dessa pengar ska användas låter de som gammelmoderaten Bo Lundgren – det är sänkta skatter för hela slanten. Först och främst större jobbavdrag till låg- och medelinkomsttagare samt höjning av brytpunkten för när man betalar statlig skatt (i dag 31 683 kronor i månaden). Samtidigt kan pensionärerna få en skärv, men likabehandling av inkomster är det inte tal om.
Värnskatten, som inträder på löner över 44 900 kronor i månaden, blir kvar med Moderaterna. Borg och Reinfeldt hävdar med bestämdhet att marginaleffekterna är värst för låginkomsttagare. Så är det. Men så länge värnskatten finns är den ett trappsteg att bygga vidare på – och det vill nu den rödgröna alliansen göra, lägga till ytterligare ett steg ovan på. Redan det steg som finns är illa, människor bör få behålla hälften av en inkomstökning, med ytterligare en nivå blir det etter värre.
Moderaterna anser i princip att värnskatten ska bort men att problemet ska få sin lösning först i en fjärran framtid. Som när hälften av all el produceras av solceller. Eller så.
Långt före på skattesänkarlistan ligger sänkt bolagsskatt och sänkt moms på personliga tjänster som krogbesök, träning, spastunder, frisering och fotvård. Det ger en del nya jobb och en hel del vitare gamla arbeten.
Självfallet kommer Moderaterna i valrörelsen 2010 ha förslag på andra områden också, om sjukvård och skola (fler timmar varje termin till exempel). Men grundtemat blir ekonomin. Försiktighet och ansvar. Arbetslinjen.
Må dygden få sin belöning. Även om den är tistligt trist.
DN