Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Ledare

Mål utan debatt om medel

Den som resonerar i termer av att ändamålet helgar medlen behöver bara väga för­delarna för att vara på det klara med om något är rätt eller fel. Den som tycker att även medlen måste tas med i räkneövningen har en vanskligare uppgift. Än krångligare blir det om variablerna i båda ändarna, fördelar respektive nackdelar, är svåra att uppskatta och beräkna.

Mer eller mindre svårberäknat har det varit i frågor om exempelvis FRA, datalagringsdirektivet, sammanhållna journaler och forskningsprojektet LifeGene.

I FRA-frågan tvingades såväl regering som riksdagsledamöter lite yrvaket ut på integritetsbanan. Men i de tre senare har politikerna inte ställts till svars på alls samma sätt. De har kunnat tala sig varma för ändamålen och utan några större invändningar glida förbi de svåra avvägningarna om medlen.

Senast ut på den banan var utbildningsminister Jan Björklund. Ämnet var LifeGene, ett stort och långtgående forskningsprojekt med känsliga uppgifter om en halv miljon svenskar, som i december stoppades av Datainspektionen för att syftet bedömdes som alltför otydligt.

Uppgifterna om levnadsvanor, blodvärden, hörsel, vikt, lungfunktion med mera skulle enligt projektet användas för ”framtida forskning”. Men enligt personuppgiftslagen måste den som deltar kunna bilda sig en uppfattning om hur uppgifterna kommer att brukas och spridas. Och det kan man inte, enligt juristerna på Datainspektionen, med en sådan bred och allmänt hållen definition.

Det är nu Jan Björklund och regeringen griper in. Inte genom att kräva en tydligare definition av ändamålet, utan genom att slappa till lagstiftningen så man kringgår kraven på att forskarna i förväg ska ha någon idé om hur man ämnar använda alla känsliga insamlade uppgifter, så att man inte bakvägen inför ett slags allmänt dna- och livsstilsregister.

En pressträff i förra veckan visade hur enögt regeringen ser på detta med ändamål och medel. Jan Björklund inledde med att säga att ”regeringen ger klartecken” för LifeGene. Problemet, fortsatte han, har varit att ”Data­inspektionen sagt att det ska stoppas”. Problemet är alltså inte skälen till att Datainspektionen drog i nödbromsen, utan att den gjorde det.

Eftersom regeringen uppenbart inte förmår se de underliggande problemen, utan bara Datainspektionens nej, blir lösningen att skriva om lagen så att juristerna inte kan säga nej. Myndighetens invändningar rundas genom en ny författning som, enligt Björklund, ger grönt ljus för ”befolkningsbaserad forskning om vad arv och miljö betyder för uppkomsten av olika sjukdomar och för personers hälsa i övrigt”.

Särskilt formuleringen om ”personers hälsa i övrigt” ter sig som en nästan lika vidöppen dörr som den om ”framtida forskning”. För vad är ”hälsa i övrigt”? Motionsvanor? Sexliv? Själsligt stämningsläge? Karaktärsdrag?

Då och då under presskonferensen säger Jan Björklund att den personliga integriteten måste värnas. Bara för att sekunderna efter säga det ena efter det andra som direkt eller indirekt hotar den; som att han vill underlätta samkörning av olika register och att Sverige sitter på ”en guldgruva” med våra biobanker och alla andra register. Och att problemet är ett ”krångligt och omfattande regelverk”.

Så kan man också se på svåra integritetsavvägningar. I alla fall om man tittar med ett öga och bara talar för ett öra – det som tycker att ändamålen helgar medlen.