Michael Jackson är död. En dag av sorg för musikvärlden. Men Jackson var mer än musiken. Har var också en man som tänjde gränser och beträdde ny mark.
Alldeles för tidigt har det blivit dags att summera Michael Jacksons liv och musikaliska gärning. I den mån det låter sig göras. Bilden är onekligen komplex.
I någon mån personifierar Michael Jackson Den Amerikanska Mardrömmen. Uppvuxen i familj med en tyrannisk patriark i ett land där det gäller att lyckas, där konkurrensen är stenhård och där barnstjärnor är en del av kulturen. Ett barn som berövades på sin barndom men som aldrig slutade leta efter den.
Pedofilanklagelserna har kantat Michael Jacksons karriär. Men han har aldrig blivit fälld och man bör väga in vad som emellanåt stått på spel för motparten. Föräldrarna till Jordy Chandler, en av Jacksons unga vänner, fick 20 miljoner dollar för att dra tillbaka anklagelserna om sexuella övergrepp. Sant eller osant – anklagelserna gjorde familjen ekonomiskt oberoende livet ut.
Michael Jackson var gränsöverskridande. Gränsen mellan barn- och vuxenliv skarvades från två håll. Först genom att bli ”vuxen” tidigt, sedan genom att roa sig som ett barn som vuxen. Han spelade på sex, men hans utstrålning var asexuell. Och könlös. Han lät som kvinna när han pratade, hade långt hår, smink och en fäbless för plastikoperationer. Men ändå är det starkaste intrycket knappast en man född i fel kropp, utan mer en man född med ”fel” hudkostym.
Hudfärgen, och den musik som den förknippades med, var ytterligare en gräns som Michael Jackson sprängde. Medan Elvis Presley mötte folkets kärlek när han tog svart gospelmusik och gjorde den vit, blev Michael Jackson något av en förrädare när han gjorde det omvända.
Visst, han nådde kommersiella framgångar. Men han sågs också som en svikare och som en dålig förebild för de svarta. Chrissie Hynde från legendariska The Pretenders spelade in låten ”How much did you get for your soul?” En låt där hon angrep den icke-namngivna artist som enligt henne sålt ut soundet från “the African nation”. Vem hon sjöng om ville hon aldrig säga. Men Michael Jackson hamnade högt på sannolikhetslistan.
Jacksons musik var både svart och vit. Och ärligt talat, emellanåt också rätt färglös. Jackson var superprofessionell, men överlag ytlig. Vissa menar att hans storhet, och hans intåg på MTV, enbart förklaras av kombinationen dans och musik. Samt, förstås, mästerliga musikvideor. Det kan tyckas paradoxalt att han kom in som den första svarta MTV-stjärnan, att han lämnade den scenen mer vit än svart och MTV i dag med alla rap-artister kanske är mer svart än vitt även om musiken för en krympande tillvaro på kanalen.
Man kan se Michael Jacksons färgförändring som en del av en udda personlighet. Som en del av den kropp som aldrig tycktes färdigtuktad. Men man måste också se att tiden var en annan och att det faktiskt hänt åtskilligt bara under de senaste år. USA har fått sin första svarta president.
Snart kan kanske svarta få sjunga vad och hur de vill och inte bara soul, rapp och jazz.