Torkan fortsätter, priset på spannmål skjuter i höjden och Ryssland stoppar exporten. Men fortsatt öppna gränser behövs för att undvika en ny matkris.
Den senaste tidens extrema värme, torka och bränder hotar den ryska skörden av spannmål. Premiärminister Putin meddelade därför i torsdags att landet tillfälligt tänker stoppa all export av spannmål från och med den 15 augusti.
Marknaden reagerade omedelbart. Ryssland står för 15 procent av världsproduktionen av vete och exporterar till många länder i bland annat Mellanöstern och Nordafrika. Världsmarknadspriset, som till följd av torka och dåligt väder redan ökat med 50 procent sedan i juni, steg ytterligare i går. Dessutom väntas Ukraina och Kazakstan, länder som också hör till världens kornbod, göra som Moskva.
Risken är att mönstret från matkrisen 2008 upprepas. Då följde en lång rad länder – Argentina, Indien, Vietnam – det ryska exemplet och stängde gränserna. Priserna sköt snabbt i höjden. Människor i fattiga, importberoende länder drabbades hårt av att maten blev dyrare. Det bröt ut hungerkravaller i stora delar av världen.
Exportstoppet går möjligen att begripa som psykologisk reaktion. Men den ryska ledningen borde veta bättre och inte reagera i panik. Det är kortsiktigt och förvärrar problemen. Det leder till att världsmarknaden, som också Ryssland är beroende av, fungerar sämre. På kort sikt blir det tumult och på längre sikt skräms länder som är beroende av import bort från marknaden.
Efter krisen för två år sedan började till exempel Saudiarabien, en stor importör, att investera stora summor pengar i så kallade farmland grabs. Oljeschejkerna köper helt enkelt upp jordbruksland i fattiga länder för att på så sätt kunna minska importen och bli självförsörjande på spannmål. Det är en destruktiv utveckling.
Än är läget lyckligtvis inte lika allvarligt som för två år sedan. Enligt FAO,
FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, finns det till skillnad från då fortfarande betydande lager av spannmål i världen. Det mildrar förhoppningvis prisstegringarna. Dessutom är den ekonomiska krisen en paradoxal positiv faktor eftersom efterfrågan dämpas och därmed priserna på livsmedel.
FAO räknar också med en hyfsad skörd av vete på global nivå. Trots sommarens torka och översvämningar på många håll i världen är prognosen 651 miljoner ton. Det är en måttlig minskning jämfört med i juni, då den väntades bli 676 miljoner ton.
För Sverige och EU gäller ändå att ha beredskap för konsekvenserna av stigande vetepriserna. Enligt EU-kommissionens prognos kommer årets samlade europeiska skörd att bli normal, men fattiga länder kan behöva akut bistånd i olika former.
Det behövs också en bättre, mer långsiktig politik. I EU måste till exempel krav på mer jordbruksstöd hållas tillbaka. Inför den kommande översynen av EU:s jordbrukspolitik argumenterar allt fler för återinförda prisstöd på bland annat spannmål.
Om Europa åter börjar dumpa priserna kommer ännu fler av världens fattiga bönder att flytta in till städerna. De måste kunna tjäna på att stanna kvar på landsbygden och bidra till ökad matproduktion. På längre sikt leder därför konstlat låga priser till nya matkriser.
Världens befolkning växer, många får det allt bättre och efterfrågan på livsmedel ökar. Därför behövs en marknad som fungerar väl och en öppen handel med mat.