Det här är den ordentliga starten för det nya samarbetet. Det sa Mona Sahlin (S) under de rödgrönas dag i Kungsträdgården i går. Om detta är starten, vad är då slutresultatet?
Det var en hektisk dag för de fyra vänsterledarna i går. Först satte de ned foten på DN Debatt och sedan svingade de loss på den rödgröna familjefesten i Kungsträdgården i Stockholm. Eller vänta nu. Satte ned foten?
Under rubriken ”Så ska vi göra Sverige till ett bättre land att leva i” betar kvartetten av sju politikområden: arbetslöshet, utbildning, företagande, klimat, ekonomiska klyftor, de utförsäkrade samt kvaliteten i välfärden. Inom sex av de sju politiska fältet är beskedet om vad som ska göras att en arbetsgrupp arbetar med frågan. Vid sidan av lite fluffig retorik ekar frågan om HUR lika tomt som i tidigare manifest om att de tre partierna har kommit överens om att de skall komma överens.
Det finns inget skäl att tro att tre-partisamarbetet inte skulle nå fram till något slags gemensam skrivning i den regeringsplattform som är utlovad till våren. Om partierna lyckas har vi ett regeringsalternativ som går till val på en politik som inte har någonting med resten av världen att göra. Här finns inga utrikespolitiska ambitioner, ingen EU-politik och ingen uppfattning om inhemskt och internationellt försvar.
Men vänstersamarbetet duckar på DN Debatt också för andra, mer svårsmälta inrikespolitiska samarbetsfrågor. Som till exempel det nu aktuella vägbygget Förbifart Stockholm, som riskerar att slita sönder samarbetet på samma sätt som Öresundsbron en gång gjorde med dåvarande regering.
Icke, menar de fyra politikerna när de håller en pressträff i ett soligt Kungsträdgården. De lovar att före valet komma överens ”i allt väsentligt” och det torde ju bli svårt att hävda att en gigantisk infrastruktursatsning är oväsentlig. Eller att frågan om svensk militär närvaro i Afghanistan är det. För att nu bara nämna några av de till synes olösliga politiska problemen.
Dock verkar det Europapolitiska hindret ha slitits ned av tidens tand kombinerat med ett uselt valresultat för Vänsterpartiet. Partiledare Lars Ohly ryggande inte inför frågor om det nu var dags att slopa utträdeskravet, men sa samtidigt att det inte var hans sak att driva det. Det skulle komma från gräsrötterna. Han pratade om ”öppna dörrar” och om att frågan måste diskuteras. Närmare än så kom man inte ett besked. Men det var ändå närmare än tidigare.
Men vid sidan av den möjliga öppningen så återstår många andra nötter att knäcka. Som om inte det är svårt nog, har vänsteralternativet också detta med förtroende. Mona Sahlin (S) ska leda ett samarbete där hon helst inte sett Vänsterpartiet. Väljarna å sin sida hade helst inte sett Sahlin. En undersökning av Demoskop som publicerades i Expressen i går visar att även socialdemokratiska väljare ratar Mona Sahlin som statsministerkandidat. Hon hamnar först på tredje plats med 21 procent av de tillfrågade partisympatisörerna i ryggen.
Ifrågasatt och utan den pondus som följer av ett starkt stöd samt med en politisk karta som tvingar ”högersossen” Sahlin vänsterut ska hon försöka vinna valet. Av talet i Kungsträdgården att döma ska det ske med att lova mer av det gamla. Mer av återställare och mer av höjda inkomstskatter. Är det verkligen vad väljarna vill ha?