Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Mer vapen är inget svar

Vapen har sedan länge smugglats till rebellerna i Syrien via bland annat Turkiet. Ekots nyhet på torsdagen om att en viktig aktör är en svensk med syriska anor, tidigare imam i Stockholm, väcker ändå uppmärksamhet.

Det är i sig inget märkligt att svenskar med rötter i konflikthärdar engagerar sig i dessa länder. Säpo bör å sin sida intressera sig för vilka som eventuellt har kontakter med till exempel terroristgrupper.

Att den förre imamen möjligen har brutit mot svensk krigsmateriellag är dock knappast det viktiga i sammanhanget. Ryssland har förhindrat ett FN-beslut om vapenembargo mot Syrien, och EU:s exportstopp hävdes i maj för att möjliggöra leveranser till rebellerna. Länder som Saudiarabien förser dem med vapen, liksom USA i begränsad omfattning.

Ryssland och Iran har hela tiden stött Bashar al-Assads redan militärt överlägsna slaktarregim med kanoner. Den som i någon mån försöker jämna ut styrkeförhållandena kan således hävda legitima syften. Däremot är det inte säkert att det bidrar till ett slut på det inbördeskrig som redan dödat över 100 000 människor och drivit en tredje­del av Syriens befolkning på flykt.

Vad som började som en folkresning mot en brutal diktatur har övergått i en skoningslös kamp. al-Assad startade blodbadet och står för de värsta illdåden, men även andra sidan begår gruvliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Bland rebellerna har islamistiska extremister, en del lierade med al-Qaida, vuxit sig allt starkare. Motståndsrörelsen strider också inbördes: sekulära mot islamister, kurder mot jihadister.

Att hälla ned mer vapen i häxkitteln garanterar ingen fred. Det gör tyvärr inte heller det hittills till synes framgångsrika försöket att eliminera Syriens stridsgaslager.

Fredspristagaren OPCW meddelade på torsdagen att 21 av 23 anläggningar med anknytning till kemiska vapen har inspekterats och att Syrien inte längre kan producera nytt. al-Assad har därmed klarat den första deadlinen i den uppgörelse mellan USA och Ryssland som innebar att en amerikansk missilattack undveks. Till mitten av 2014 ska allt ha förstörts.

Den syriska regimen uppges ha samarbetat väl. Men västliga underrättelsekällor talade förut om dubbelt så många installationer som de som redovisats. Ingen kan räkna med regimens hederlighet eller att den inte behåller en gasreserv.

Avtalet innebar dock att al-Assad köpte sig tid. Kemiska vapen är motbjudande men ingen given strategisk fördel i det syriska dramat. Viktigare för diktatorn var att ingen utländsk intervention lade hinder i vägen för utnötningskriget. Stridsflyg och artilleri kan fortsätta bombardera både rebeller och civila bostadsområden. al-Assads militära fördel är intakt.
Samtidigt hopar sig frågetecknen kring den fredskonferens i Genève som skulle hållas i november. Något datum har aldrig fastställts, eftersom mötet därmed inte formellt måste skjutas upp.

Medan oppositionen som utgångspunkt kräver att al-Assad avgår och inte tillåts spela någon roll i ett framtida Syrien, talar diktatorn om att ställa upp i nästa presidentval och att terroristerna måste lägga ned vapnen. Kraven är oförenliga. Exiloppositionen har inte ens bestämt sig för att delta. Den har dessutom inte kontroll över rebellstyrkorna, och definitivt inte över de extremiströrelser som sannolikt fortsätter att slåss oavsett övriga omständigheter.
USA och Ryssland har också motstridiga linjer, både när det gäller al-Assads öde och vem som ska företräda ­oppositionen.

En amerikansk invasion skulle kunna stoppa striderna, men till ett pris ingen är villig att betala och med ett kaos att ta hand om under lång tid efteråt. Varken Barack Obama eller kongressen torde vilja försöka flygbomba al-Assad till underkastelse. Att tippa den militära balansen till rebellernas fördel skulle innebära en massiv införsel av materiel, med oklar destination.

Hur naivt det än låter är det svårt att se något bättre alternativ än en politisk lösning.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.