Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Merkels utmaningar

Tyskland har med största sanno­likhet valt om Angela Merkel som förbundskansler. Hennes politiska förutsättningar kommer dock att förändras, enligt prognoserna på söndagskvällen. Den hittillsvarande regeringspartnern, det liberala FDP, tog sig inte över 5-procentsspärren till förbundsdagen. Merkels kristdemokratiska CDU/CSU balanserade precis på gränsen till egen majoritet. Skulle den inte bli verklighet återstår troligen att bilda en så kallad stor koalition med det socialdemokratiska SPD.

För Angela Merkel personligen blev valet en stor framgång. CDU och det bayerska systerpartiet CSU fick drygt 42 procent av rösterna, ett kraftigt uppsving från 33,8 procent 2009. Hon har mycket höga förtroendesiffror, och om valet skulle ha gällt kanslersposten hade hon promenerat hem med segern.

SPD förbättrade också siffrorna jämfört med förra valet, men uppgången från 23 till knappt 26 procent är ändå historiskt sett ett svagt resultat. Socialdemokraternas tilltänkta partner, miljöpartiet De gröna, gjorde dessutom ett dåligt val och förlorade nästan lika många röster som SPD vann. Vänstern, Die Linke, är tredje största parti.

Om Merkel inte får absolut majoriet skulle SPD, De gröna och Die Linke kunna bilda regering. Vänsterns finanspolitik, krav på Natoutträde och slut på nödlån till krisländer torde dock utesluta den möjligheten.

Många har klagat över en tråkig valrörelse, där Merkel väjt undan för kontroversiella teman som eurokrisen. Det fanns dock inget förbud för andra partier att ta upp dem, inte heller mot att presentera stora alternativa visioner.

Kampanjen har förts mot bakgrund av den stabila ekonomin, som har varit svår för vänsteroppositionen att tampas med. Tyskland har överlevt finanskrisen bättre än alla andra stora EU-länder och exportmaskinen har fortsatt att generera handelsöverskott och välstånd. Sysselsättningen slår rekord, arbetslösheten är en av de lägsta i Europa, statsbudgeten går med ett litet överskott. Sådant ger ingen känsla av att det är dags att byta regering.

Därmed inte sagt att det är Merkels koalition som har fixat ekonomin. Grunden är en flexibilisering av arbetsmarknaden som genomfördes för tio år sedan, och en återhållsam löneutveckling som har stärkt konkurrenskraften. Därtill passade Tysklands exportsammansättning synnerligen väl för Kinas och andra tillväxtländers expansion.

Merkel är en försiktig pragmatiker, till synes med få verkliga övertygelser. Frågan är vad CDU skulle vara utan henne, men också om det finns något projekt att genomföra under en tredje mandatperiod. Förbundskanslerns eftertänksamhet har både plus och minus, det blir inga farliga äventyr men rädslan är stor för alla slags risker.

Hon talar gärna om andra länders behov av flexibilisering och ekonomiska strukturreformer. Enligt OECD är dock Tyskland den industrination som sedan 2007 har gjort minst för att stimulera tillväxten. Det har visserligen gått bra ändå, och behovet av åtgärder har knappast känts trängande.

Men Tyskland står inför långsiktiga utmaningar, inte bara när det gäller att rädda euron. Klen nativitet innebär att befolkningen väntas krympa under de närmaste decennierna, och frågan var­ifrån den kvalificerade arbetskraften ska komma måste besvaras. Kvinnor som jobbar mer, äldre som stannar längre i arbetslivet och betydligt fler invandrare är de tre möjliga nycklarna.

Det ogenomträngliga skattesystemet behöver förenklas, tjänstesektorn avregleras. Att klara omställningen från kärnkraft till grön energ på relativt kort tid blir knepigt.

Och trenden med minskande investeringar måste vändas. Dels handlar det om det privata näringslivet, dels om den offentliga sektorn. Tyskland lägger mindre än andra stora EU-länder på att rusta upp vägar och järnvägar, och satsar en lägre andel av BNP på utbildning och forskning än till exempel Frankrike och Nederländerna.

Oavsett hur Merkels nästa regering ser ut finns det saker att ta tag i.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.