Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Moderaternas hårdare straff biter inte på brottsligheten

Foto: Lars Schröder/TT

DN 6/9 2017. Att kräva hårdare tag mot brottslingar kan visserligen vara känslomässigt tillfredsställande. Men Moderaternas nya kriminalpolitiska program riskerar att försämra möjligheterna att upprätthålla "lag och ordning" – i synnerhet som partiet vill att polisen även ska börja jaga tiggare.

Lag och ordning. De orden upprepade Moderaternas rättspolitiska talesperson Tomas Tobé gång på gång när han under tisdagen presenterade partiets nya kriminalpolitiska program. Vad lag och ordning anbelangar är dock ett av de huvudsakliga förslagen i programmet, tiggeriförbudet, ett riktigt sänke.

”Kommer ett sådant förbud att förbättra situationen för tiggarna? Går det att förbjuda fattigdom?”, frågade sig Tomas Tobé retoriskt. Han svarade själv nej på båda frågorna.
Detta handlar alltså inte främst om att uppnå faktiska, goda resultat, utan om att – med Tomas Tobés ord – inte "normalisera” tiggeriet. Det som nu är vardag ska inte kännas som vardag.

Det skulle bli mycket svårt för lagstiftarna att formulera en lag som kriminaliserar handlingen att be andra om pengar, utan att samtidigt inskränka grundläggande medborgerliga friheter eller – för den delen – på köpet råka olagligförklara exempelvis välgörenhetsorganisationers verksamhet.

Om ett tiggeriförbud skulle omsättas i praktiken kommer det dessutom att kraftigt försvåra ett av Moderaternas andra stora mål, nämligen att se till att polisen ägnar sig åt sitt kärnuppdrag, med extra fokus på gängbildningarna i storstädernas ytterområden.

En journalist undrade vid pressträffen vad som inte bör höra till polisens uppgifter. Tomas Tobé svarade något svävande om att ”trycka upp festivalarmband och bedriva opinionsarbete”, med syftning på den kampanj mot sexuella övergrepp som polisen deltog i häromåret. Ett rimligare svar på frågan om vad polisen inte borde prioritera vore: ”Att öda tid och möda på att försöka jaga bort tiggare”.

Som Moderaterna själva konstaterar i sitt program så har Sverige allvarliga problem med utanförskapsområden där parallella samhällen inte bara redan växt fram, utan dessutom hotar att bli permanenta. Det är oklart hur polisen ska kunna lägga så omfattande resurser som skulle krävas för att upprätthålla ett tiggeriförbud – samtidigt som de ska storsatsa på de utsatta förorterna.

Och det må framstå som handlingskraftigt att skärpa straffen och slopa ”mängdrabatten” på brott, även för ungdomar mellan 18 och 21. Nog finns det vidare en poäng i att hålla de grövsta brottslingarna borta från gator och torg så länge som möjligt. Att propsa på att det ska bli ett slut på "daltandet" är dessutom känslomässigt tillfredsställande. Om man vill få faktisk effekt är det dock betydligt bättre att först och främst ta reda på vad som fungerar. Då märker man snart att det inte främst är på hårdare straff krutet ska läggas.

Tvärtom är långa fängelsstraff dokumenterat kontraproduktiva vad gäller att rehabilitera människor, i synnerhet ungdomar, från det som Tomas Tobé kallas ”livsstilskriminalitet”. Inte heller går det att belägga att hårdare straff har någon påtaglig avskräckande effekt på andra.

Moderaterna är inne och nosar på en hel del bra idéer. Att sätta upp övervakningskameror har exempelvis visat sig hjälpa på sina håll. Möjligen går bara brottsligheten under jord, men det finns också ett starkt symbolvärde i att vanligt, laglydigt folk får makten tillbaka över sitt bostadsområde. Ökad polisnärvaro och fler vapenkontroller har också visat sig vara effektiva åtgärder.

Det som verkligen är framgångsrikt är dock att ta ett mycket fast helhetsgrepp, och inte släppa taget. Myndigheter måste samarbeta tätt och gå på nyckelpersonerna inom de kriminella gängen. Det kan ske antingen genom att polisen sätter dit dem för grova brott eller genom att Skatteverket utreder deras tillgångar. Det viktiga är att komma åt dem, sätta dem ur spel.

Alla brott måste följas upp, såsom skedde när polisen städade upp i Södertälje för några år sedan. Anders Göranzon, numera ansvarig för Stockholmspolisens projekt mot organiserad brottslighet, konstaterade detta i en intervju med Fokus (15/5 2015).

"Vi ville få bort folk från gatan. De begick ju brott hela tiden och vi grep dem, förhörde dem, lagförde dem. Vi utredde alla sorts brott, gick hela vägen med dem." Och stör man ut narkotikahandeln så slutar också snart gängens ekonomiska puls att slå.

Brottsligheten minskar i Sverige i stort, men samtidigt ökar vapenvåldet kraftigt. Sverige har många fler skjutvapenmord än jämförbara länder, och i storstäderna klaras numera bara en fjärdedel av dödsskjutningarna upp.

Det är, som Tomas Tobé konstaterade, ”för lätt att vara kriminell i Sverige i dag”. Men den som vill upprätthålla lag och ordning gör bäst i att hålla huvudet kallt och inte låta sig ryckas med av sin vrede inför sakernas tillstånd.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.