Hon såg stridslysten ut och rösten var stadig.
När Cecilia Malmström i går presenterade kommissionens nya meddelande om ”bättre styrning av migrationen till EU” fick hon många kritiska frågor av den europeiska presskåren.
Svaren var balanserade, men hon försvarade också ett antal grundläggande principer för den framtida politikens inriktning.
Det var skönt att höra.
Efter den senaste tidens upphetsade diskussion om flyktingarna från Nordafrika har känslorna svallat i Europa.
Trots att det hittills kommit ganska få båtar över Medelhavet hamnade Italien och Frankrike först i öppet bråk. Sedan enades de om att gemensamt kräva gränskontroller inom det passlösa Schengenområdet. Om de politiska ledarna fortsätter att reagera på det sättet kommer fästning Europa att bli alltmer ointaglig utifrån och samtidigt slitas isär internt.
De gångna månaderna har förstås inneburit en påfrestning för Malta och italiens-ka Lampedusa. Dessa små öar kan inte på egen hand ta emot flyktingar från Libyen, Tunisien och Egypten. Det borde vara självklart att Europas länder samarbetar kring mottagandet och dessutom aktivt bidrar till att hjälpa människor som flytt från sina hem under den arabiska våren.
Samtidigt är det viktigt att undvika överdrifter. De allt starkare främlingsfientliga krafterna i Europa dramatiserar det som sker och försöker utnyttja läget för att stänga gränserna åt alla håll.
Hittills har bara cirka 25. 000 av de 650 .000 människor som fördrivits under upproren i Nordafrika kommit till Europa.
En överväldigande majoritet av migranterna tas om hand i grannländerna. Och av de 25. 000 är det enbart ett par tusen som har sökt asyl och därför kan få stanna i EU efter att deras skyddsskäl har prövats.
Därför behövs Cecilia Malmströms budskap.
Hon manar till sans och balans och påminner om att det är EU:s plikt att ta emot människor som behöver skydd undan förföljelse.
Malmström ger Italien och Frankrike rätt på en punkt. Hon anser att länder i det passfria Schengenområdet ska kunna återinföra gränskontroller vid avgränsade och mycket speciella tillfällen.
Men hon påminner också om att unionen behöver arbetskraft och därför borde öppna gränserna för viss laglig invandring från Nordafrika. Samtidigt föreslår hon att kontrollen av EU:s yttre gränser skärps och att människohandel och illegal invandring stoppas.
Det är en svår balansgång. Den som vill ha ett öppnare Europa med en generös asylpolitik måste samtidigt försvara gränskontroller, om de utförs rättssäkert och humant. Annars finns risk för att hela systemet brakar samman.
I går rapporterade till exempel polisbyrån Europol om människohandeln till EU genom Grekland. Den illegala invandringen går genom länderna på Balkan och har enligt Europol ökat starkt under senare år.
Trafficking är ett brott som måste bekämpas och därför behövs effektivare kontroller vid de grekiska gränserna. Men lösningen är inte att begränsa den fria rörligheten i EU. Det som krävs är bättre och förstärkt polissamarbete.
Allt handlar om politiskt känsliga frågor som kräver öppen diskussion. Cecilia Malmström kommer med all säkerhet att få mothugg, och under migrationsministrarnas möte den 12 maj blir det nog en livlig debatt om färdriktningen.
Men Sveriges EU-kommissionär vågar utmana de främlingsfientliga krafterna med ärliga argument. Det är välbehövligt – och modigt.