Demokratiutvecklingen i Sydafrika är viktig. Den skulle kunna fungera som en motor för hela regionen. Därför är det extra trist att den börjat hacka.
På onsdag går Sydafrika till val. Valutgången är redan klar. Regeringspartiet ANC kommer att vinna. Frågan är i stället: med hur mycket? Och vad Jacob Zuma – som väntas bli landets nye president – vill göra med makten.
Det många fruktar är att ANC vinner med två tredjedelars majoritet. Med ett sådant stöd kan ANC ensamt rumstera om bland grundlagarna. På den punkten har inte precis Jacob Zuma lugnat de räddhågsna. Tvärtom har han sagt sig vilja ”se över” konstitutionsdomstolens maktbefogenhet eftersom han tycker att domarna har för mycket makt. Den tidigare presidenten FW de Klerk vädjar i tidningen Mail & Guardian till Zuma att inte göra något som kan äventyra juridikens självständighet och oberoende.
Kanske har detta oberoende redan utmanats. Turerna kring korruptionsåtalet mot Jacob Zuma har varit många och röriga. Det har talats om en politiserad process. Att man av politiska skäl valt att väcka åtal nära inpå valet och att man sedan la ned det för att denna koppling funnits. Sista ordet är dock inte sagt. Sydafrikas nye president lär ställas inför skranket igen.
Jacob Zuma har heller inte värst mycket till övers för pressens oberoende. Han har stämt den kände karikatyrtecknaren Jonathan Shapiro, känd under signaturen Zapiro. Möjligen, men här är det oklart, har ANC haft synpunkter på ett program som skulle ha sänts för en vecka sedan som just handlade om satir och karikatyrer i medierna. Tv-bolaget lyfte ut programmet och sa att det skedde efter ”juridisk rådgivning”, vad nu än det betyder. Hot om stämning, kanske. För i det avseendet vilar inte Jacob Zuma på hanen. Efter Zapiro har han nu också stämt den brittiska tidningen Guardian för att han i en artikel förra månaden beskrevs som ”moraliskt kontaminerad” (Mail & Guardian 14/4).
Språkbruk och tonläge ger obehagliga diktatorsvibbar. Och det gäller både Jacob Zuma och hans anhängare. Zuma har dammat av en gammal kampsång och gjort den till sin. Refrängen ”Ta hit mitt maskingevär” handlade en gång om kampen mot ett odemokratiskt och rasistiskt system. Nu, i det demokratiska Sydafrika, sjunger Zuma utanför domstolen när han just friats i en våldtäktsrättegång. Som om den handlade om orättvisa mot honom personligen och inte mot ett system. Och hans stora fanclub sjunger med.
”Dokument utifrån” visade i går den andra och sista delen i den utmärkta dokumentären om Sydafrikas utveckling. Där får vi höra ungdomsförbundets ordförande Julius Malema orera om att ”döda för Zuma”.
André Brink, välkänd sydafrikansk författare och apartheidmotståndare, säger att ANC har blivit folkets fiende och spelar samma roll som Nationalistpartiet gjorde under apartheidregimen. Partiets korruption och repressiva tendenser är ett hot mot demokratin (Axess nr 3).
Hoppet står till oppositionen och till att ANC inte får 67 procent av rösterna. Om Cope, det nya partiet avknoppat från ANC, under sin blott tre månader långa levnad kan komma över fem procent av rösterna så bådar det gott för nästa val.
Det är inte omöjligt att det under nästa mandatperiod växer fram fler knoppar på ANC-trädet. Det finns föga i Zumas personlighet som talar för hans förmåga att hålla ihop det stora och spretiga partiet. Med regeringsbildningen kommer han att visa vägen. Vilka kommer in? Idel jasägande Zuma-entusiaster eller också personer från andra falanger? Och hur värderar han politiskt kunnande? Kommer exempelvis den väl ansedda och kunniga finansministern Samuel Trevor att få behålla sitt jobb? Eller är han inte tillräckligt mycket populist?
Snart vet vi.