Huvudledare

MP som i Maktpartiet

Glöm det vi sa.
Glöm det vi sa. Foto: Magnus Hallgren

Vi lovar inte guld – men gröna skogar, brukade miljöpartisterna käckt säga. Nu lovar MP ingenting, förutom att sitta kvar i regeringen.

Vi lovar inte guld – men gröna skogar, brukade miljöpartisterna käckt säga.

Knappast längre. Det nya budskap som språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin framför till väljarna på fredagens DN Debatt lyder snarare: Vi vågar inte lova någonting, förutom att vi inte kommer att överge våra ministerposter.

”I valrörelsen uttryckte vi oss ofta hårt och förenklat, vi var dåliga på att prioritera och byggde därmed upp en felaktig uppfattning om att bara man är i regering så kan man över en natt förändra allt”. Verkligheten erbjuder hårt motstånd, så snälla glöm det vi sa förut, ber Fridolin och Romson i debattartikeln.

Även om beskrivningen är träffande sticker språkrörens tankegångar i ögonen. De talar om att ta ansvar, men undandrar sig just det vad gäller regeringens politik. Vem ska gröna väljare då ställa till svars? Socialdemokraterna? Eller Moderaterna, som har beskyllts för regeringens asylskärpningar? Att man kan beställa eftersändning på det demokratiska ansvarsutkrävandet är ett nytt påfund.

Miljöpartiet har tvingats till svåra offer i regeringsställning. Kovändningen i migrationspolitiken är förstås det största av dem. Kompromisser är oundvikliga och man kan, som språkrören antyder, kallt räkna med att det blir fler.

Visst är det är bra med ärlighet. Men i vilket parti som helst med regeringsmakt hade det varit magstarkt att vända sig till väljarna och gräsrötterna och ogiltigförklara valrörelsen. Språkrören ber om ett nytt, nästan öppet mandat.

Att det är just Miljöpartiets toppar som gör denna manöver är extra uppseendeväckande. Gustav Fridolin och Åsa Romson påpekade på DN Debatt att partiet är grundat av medlemmar i miljö-, freds- och kvinnorörelserna.

Det aktivistiska arvet är levande. Fortfarande ingår det i MP:s självbild att det inte är som andra partier. De gröna är i själen antiauktoritära och emot pyramidformade partihierarkier. Organisationen ska vara så platt som möjligt. Ibland har det pläderats för en vanlig ledningsstruktur, men fortfarande vägrar miljöpartisterna att välja en ordförande. I stället utses språkrör. Direktdemokrati är ledstjärnan.

I Rosenbad har de idealistiska miljöpartisterna förvandlats till politiska spelare som girigt köpslår med sitt program.

Omvandlingen i regeringsställning går på tvärs mot de gamla idealen. Nu är de två språkrören herre på täppan. I Rosenbad har de idealistiska miljöpartisterna – eller åtminstone bilden av dem – förvandlats till politiska spelare som girigt köpslår om sitt program och gör allt för att sitta kvar på taburetterna.

Utvecklingen har visserligen skett gradvis över åren. Kohandel försiggick även med Göran Persson. Men det nya ”Maktpartiet de gröna” löper ändå risk att drabbas av ett existentiellt bakslag.

Verkligheten kommer också att fortsätta ställa till med problem för partiet. I hela Europa har flyktingkrisen blåst liv i gamla konflikter, och inte minst medfört nationalstatens uppståndelse.

Socialdemokraterna ställer sig inte helt främmande till konceptet. Deras välfärdsbygge är i grunden nationellt. Och S-ministrarna tycks inte ha några större betänkligheter mot att tänka på ”Sveriges intressen”.

Men i grön jargong heter det ju att man ska tänka globalt och handla lokalt. Nationen har ingen plats i Miljöpartiets världsbild. Planeten, lokalsamhället och individen är överordnade. Vad gäller migrationen är kollisionen mellan regeringspartierna uppenbar, och konflikten kommer att fortsätta.

Kärnkraften kan bli nästa svåra krock. I veckan varnade Vattenfall för att fler reaktorer kommer att stängas. Fyra är på väg att avvecklas i förtid, regeringens höjning av effektskatten sägs vara en faktor i beräkningarna.

Energiminister Ibrahim Baylan (S) gjorde i fredagens DN försonande uttalanden. Han har ”full förståelse för oron” och utesluter inte att de blocköverskridande energisamtalen leder till att de extra pålagorna på kärnkraften sänks. Att slopa effektskatten vore en välgärning.

Miljöpartiets förståelse är samtidigt begränsad. Partiprogrammet föreskriver omedelbar avveckling av kärnkraften.

Men Socialdemokraterna kommer inte stillatigande att se på om det blåser upp till en svensk energikris. Stefan Löfvens strategi för ”nyindustrialisering” skulle få slängas i papperskorgen. Jobb inom basindustrin kan hotas.

Sverige och svenska företag är beroende av billig el. Miljöpartiet får nog vänta på utopin.

Läs mer. Ledare
Läs språkrörens debattartikel

• ”Våra hårda ord i valrörelsen krockade med verkligheten”
Miljöpartiet är i regering för att ta ansvar, och vi tänker fortsätta med det. Vi vet vilka som önskar vår avgång och vilka politiska krafter som skulle tjäna på det. Vi måste klara av att delta i beslut som kommer att vara jobbiga och vi måste bära svåra kompromisser. För vi gör skillnad, skriver Åsa Romson och Gustav Fridolin (MP) på DN Debatt.